Vattenvandring i Hofors med Dr Rajendra Singh

Projektet Hofors Gröna Ring tänker sig en mogen skog runt Hofors som ett skydd mot både torka och översvämningar samt en plats för rekreation och naturvård. Och varför inte ordna en promenad kring en del som både är viktig historiskt och viktig för vår hantering av kommande utmaningar?

Idén till en vattenpromenad kom från Dr Rajendra Singh. Dr Singh är annars känd som “The waterman of India” (Indiens vattenman). Han vann Magsaysay Award 2001 och Stockholm Water Prize 2015. Han har under lång tid bidragit till att restaurera vattensystem i Indien.

Vattenvandring är en teknik han använder när han kommer till en ny plats för att få igång dialog mellan olika intressentgrupper.

Dr Singh, på besök i Sverige, hörde talas om Gröna Ring-projektet och bestämde sig att komma till Hofors på besök.

Vi började med att presentera en skiss av en möjlig vattenvandring, se illustrationen nedan.

En bra plats att börja promenaden på är vid punkt 1 på kartan nedan, där Hoån får sitt vatten från sjöarna Tolven och Hyen.

Dr Rajendra Singh föreslog att vi skulle provgå några av sträckorna och att under tiden diskutera Hofors Gröna Ring och vår syn på vatten och klimatförändringar.

Dr Singh menar att vi kan lära oss mycket av Indien, där floder är heliga. Det är inte ovanligt att människor gör långa pilgrimsfärder längs floderna, från källan hela vägen till havet.

Han själv har engagerat hela byar i restaurering av vattnets väg genom deras område för att säkerställa att de har tillräckligt under torka och för att gardera sig när översvämningar hotar.

Människorna i dessa byar har arbetat med olika sätt att forma landskapet för att se till att vattnet perkolerar in i jorden istället för att rinna bort och ta med sig stora mängder matjord.

Forsarna gav möjlighet att bruka järn

Vi redogjorde så gott vi kunde för historien kring vattenvägen. För länge sedan, kanske på 1400-talet, hade någon visionen att forsarna längs Hoån kunde producera vattenkraft för att användas i järnbearbetningen. Hofors är faktiskt en av de tidigaste platserna för järnbearbetning i Sverige.

Från den visionen växte en järnbearbetningsanläggning fram, som gav sysselsättning och välstånd åt många hundra personer. Orten Hofors växte fram runt järnbruket. Bruket är det gråa partiet på den sista kartan (8) och upptar numera en stor del av tätorten.

Det var i början av 1900-talet som den sista dammen på sträckan gjordes, strax intill där sjön Tolven mynnar ut i vattensystemet i den första kartan (2).

Precis bakom den dammen ligger järnvägsstationen i Hofors. Tavlan på väggen firar invigningen av järnvägen 1859, den första i Sverige. Den här järnvägen hade också med metallindustrin att göra: den transporterade koppar från Falun till hamnen i Gävle för vidare sjötransport.

Vattennivån – en första diskussion

Vid dammen norr om järnvägstationen fick vi vår första diskussionspunkt. Under de flesta somrar är det bara en rännil, men nu forsade vatten ut i ån. Detta är kanske ett tecken på vad som komma skall i framtiden med instabilare väder och häftiga skyfall.

Det är inte troligt att Hofors skulle utsätts för en översvämning om Hyen och Tolven tog emot ovanligt stora mängder regnvatten. Med det är definitivt något att fundera på vad skulle hända i så fall.

Mer historia: elektrifiering av Hofors bruk

Det var ASEA som år 1894 fick en order att elektrifiera ett nytt valsverk vid Hofors bruk.

Själva turbinen var den första installationen för det svenska företaget ASEA, som numera vuxit till den internationella jätten ABB.

Först byggdes en kanal förbi stationen och därifrån transporterades vattnet i ett rör ner till ett turbinhus med generator för att ge stålverket den extra kraft som behövs.

Från turbinen gick vi ner till sjön Hammardammen. Dammens funktion var att lagra vatten för att reglera kraften till den jättehammare som användes för att smida järnet.

Vid Hammardammen ligger det lokala vattenverket (6), som ger dricksvatten till lokalsamhället.

Lärdomar från promenaden

Torka och översvämningar är konkreta

För det första är det mycket mer konkret att prata om torka och översvämningar än om klimatförändringar. Ämnet har verkligen en potential att engagera många.

Dr Singh påpekade att allt liv kräver vatten, och vi alla i allt högre grad måste engagera oss lokalt i att säkerställa att vattnets kretslopp fungerar för naturen och för människor tillsammans. Att vara på plats, gå med inspirerade och kunniga människor, ger en bättre känsla för vårt ansvar.

Ska vi bygga hus på annat sätt?

De flesta husen i närheten av stationen har källare. Tack vare ovanligt stora mängder regn som föll under kort tid har många haft vatten i sina källare enligt byggare vi pratade med.

Det är kanske dags att fundera på att överge källare som grund? Nyligen har det till exempel kommit krav att husen vid nybyggnation i ett område i Sandvikens kommun ska byggas utan källare och ligga på en högre nivå än gatan. Detta för att säkerställa tillräcklig avrinning vid skyfall.

Våra förfäder hade visioner

Tankarna kretsar även runt historien längs promenaden: hur de ursprungliga vattenkraftsmänniskorna tänkte – de såg potentialen för denna industri och hur kraften skulle omvandlas till stål.

Byggnaden som inhyser turbinen byggdes av slaggsten från gjuteriet – detta är ett mycket gediget byggmaterial som visar hur turbinhuset hänger ihop med industrin.

Ett grönt och trevligt modernt samhälle är möjligt

Området är mycket trevligt och grönt, topparna på ett vindkraftverk kan ses i fjärran. Man tänker att det kanske går att ha ett grönt tekniskt samhälle som är trivsamt att leva i och med väldigt liten miljöpåverkan.

Ett samhälle som är multifunktionellt: en damm för vattenkraftproduktion som är ett bra ställe för promenadvägar, med mycket gammal skog som ger skugga och minskar avdunstningen.

Ett samhälle som visar tacksamhet för att förfäderna var visa och hade en vision för platsen och som tänkte generationer framåt.

Promenaden har fler syften: kunskap, insikt, rekreation och glass och fika

En promenad med människor som Dr Singh ger insikt och kunskap. Men fler aspekter kommer till, så det kanske kan gå att skapa en rutt som kan vara lika värdefull för vuxna som för skolbarn.

Kartan till höger visar andra anledningar till att ta den här promenaden: Vid Hammardammens ena ända finns en mycket trevlig glasskiosk med uteplatser, (9) och längre ner finns ett utmärkt kafé (10).

Så förutom att vara en intressant historisk promenad och ett tillfälle till dialog och reflektion, kan promenaden bli en fantastisk dag ute i naturen!

Promenaden var också en del av arbetet inom People’s Water Commission on Drought and Floods, medgrundad av International Association of Advanced Materials, är en icke-statlig organisation baserad i Ulrika, Sverige.

Ett av huvudsyftena är att engagera människor i att förbereda sig för eventuell torka och översvämningar när klimatet förändras.
People’s Water Commission on Drought and Floods är en icke-statlig organisation.

Nedan är en bild av de stora vatten som rinner genom Hofors – från Hyn till Stor-Gösken