Hofors pärla Söderåsen – unik natur som är hotad

Delar av Söderåsen, en uppskattad skogspärla i Hofors kommun med vandringsleder och en trollstig för barn, riskerar att bli ett kalhygge.

Markägaren Karl Hedin AB planerar att avverka två områden om sammanlagt 14 hektar, trots de många rödlistade arterna i området och trots att delar av de avverkningsanmälda områdena har ett riksintresse för naturvård och friluftsliv.

Miljöer viktiga för hotade arter riskerar att förstöras permanent, något som påverkar den biologiska mångfalden i generationer och minskar arters möjligheter att överleva.

För friluftslivet kommer kalhyggena att förstöra naturupplevsen i årtionden.

Den lokala opinionen är emot avverkningsplanerna, men som reglerna ser ut kommer Länsstyrelsen i Gävleborg att bevilja dispens från artskydd och tidigare avverkningsförbud om inte en lösning kan hittas.

Vi vädjar till Karl Hedin AB att slänga avverkningsplanerna i papperskorgen och låta Söderåsen bli ett naturreservat.

Förslag: Bilda ett utökat naturreservat

Naturskyddsföreningen Hofors-Torsåker har gentemot Länsstyrelsen i Gävleborg drivit frågan om ett utökat naturreservat på Söderåsen, för att skydda den unika floran och andra värden som finns där. Länsstyrelsen i Gävleborg tycker att skogen är värd att skyddas och är intresserad, men på grund av regeringens bantning av anslagen för naturvård saknas resurser att bilda ett naturreservat. Länsstyrelsen kommer med största sannolikhet att bevilja Karl Hedin AB:s ansökan om dispens från artskyddet, vilket innebär att de avverkningsanmälda ytorna till stor del kommer att kalavverkas.

Föreningen har också uppmärksammat Västra Gästriklands samhällsbyggnadsförvaltning på den uppkomna situationen och begärt att Hofors kommun går in försöker skydda området. Det skulle vara möjligt för kommunen att köpa in marken och göra ett kommunalt naturreservat där. Hofors kommun är dock fattig och verkar inte kunna bidra med en lösning för att skydda skogen.

Vad som behöver göras

1. Stoppa avverkning i områden där hotade arter finns.
2. Gör en fullvärdig artinventering.
3. Skydda området genom att fullfölja planerna på ett utökat naturreservat. Ett förslag till gränsdraging finns nedan. De gröna prickarna visar fynd av rödlistade arter. Det är främst de avverkningsanmälda områdena mot Stjärnsundsvägen som är inventerade av ideell naturvård. De rödmarkerade områdena är avverkningsanmälda. Det streckade området är naturreservatet på 37 hektar som finns där sedan 1996, som omfattar klapperstensfälten. Det större ljusgröna partiet är Naturvårdsverkets riksintresse för naturvård och frilusftsliv.

4 snabba: Varför Söderåsens natur måste skyddas

Söderåsen är en riktig pärla, både när det gäller biologisk mångfald och för friluftsliv. Skogen hyser många olika arter, många av dem är rödlistade, alltså hotade. I området finns vandringsleder, grillplatser, vilobänkar, och även en trollskogsstig för de yngre.

1 Floran: Delar av Söderåsen har en unik natur, framför allt floran, som har speciella förutsättningar bland annat på grund av den basiska berggrunden som består av grönstenar och även till en mindre del av den ultrabasiska bergarten hoforsit.

2 Friluftsliv: Vandringslederna på Söderåsen används flitigt och tillgången till tätortsnära natur är viktigt för kommuninvånares och besökares fysiska och psykiska välbefinnande.

3 Tillgänglighet: Naturen på Söderåsen ligger inom cykelavstånd från stora delar av kommunen. Även om terrängen på bergssluttningarna är något mer krävande finns det vandringsleder i området som är lättgångna. Området närmast parkeringen innehåller ett spännande parti med en trollstig för barnen.

4 Biologisk mångfald. Många arter kräver äldre skogar för sin livsmiljö, och när dessa miljöer försvinner så försvinner även arterna. Artutrotningen i världen går väldigt fort. Enligt konventionen om biologisk mångfald, som Sverige har skrivit på, ska vi spara 30 procent av representativa naturmiljöer. Skogar som den i Söderåsen hör till det som måste bevaras.

Rapportering i medier

Naturmorgon i Sveriges Radios P1 hade den 17 februari ett åtta minuter långt inslag om Söderåsen som var väldigt informativt. Lyssna gärna!

Klicka här för länk till inslaget.

Även Skydda skogen har skrivit en artikel om den senaste utvecklingen. Läs den här.

Detta har hänt

Ägaren till delar av skogen på Söderåsen, Karl Hedin AB, avverkningsanmälde delar av området 2021. Avverkningsanmälningen drogs tillbaka efter det att ideell naturvård rapporterat in rödlistade arter som orkidén knärot till Artportalen och uppmärksammat Skogsstyrelsen på fynden. Året därpå kom dock företaget tillbaka med två nya avverkningsanmälningar. Lagen förbjuder påverkan av knärotens livsmiljö utan dispens från länsstyrelsen.

De artfynd som bland andra Naturskyddsföreningen Hofors-Torsåker och Stjärnsunds skogsgrupp gjorde har bekräftats av Skogsstyrelsen som har beslutat om avverkningsförbud på nästan hela det ena området som är avverkningsanmält och på en tredjedel av det andra. 

Söderåsen är en så kallad kontinuitetsskog, som inte har utsatts för det moderna skogsbruket med kalavverkning och markberedning. Skogar av den typen är en försvinnande liten del av all skog i Sverige idag. Om man följer riksgenomsnittet i landet är 85 procent av skogarna i Hofors hårt brukade och har låg biodiversitet. De flesta skogar är alltså utarmade, saknar biologisk mångfald, och väntas inte kunna komma tillbaka till sina naturliga tillstånd på väldigt lång tid, kanske aldrig.

Mer om Söderåsen

I underlagen till förslaget till reservatsbildning har Barbro Risberg, ordförande för Naturskyddsföreningen Hofors-Torsåker, beskrivit Söderåsen och dess flora, geologi, mytbildning med mera. Nedanstående information är till stor del hämtad från hennes skrivelser till Länsstyrelsen i Gävleborg samt Västra Gästriklands samhällsbyggnadsförvaltning:

En gång i tiden när den senaste nedisningen var på väg att ta slut stack de tre topparna på Söderåsen upp som öar ur ishavet. Vartefter landet höjde sig efter att ha varit nedtyngt av ismassorna blev berget större och högre. Ibland stannade landhöjningen upp en period och stranden blev liggande på samma nivå under flera år. Då spolade havsvågorna bort allt löst material och bara större stenar och block blev kvar. Det var så de stora klapperstensfälten bildades. Havsisarnas kraft hjälpte också till att skjuta upp stenmassorna på vissa ställen. På bergssluttningen mot öst och nordost finns klapperstensfält i olika storlekar på tolv olika nivåer som visar hur berget höjt sig ur havet. Det bortspolade finare materialet avsattes på havsbottnen och utgör idag den bördiga odlingsjorden på Torsåkersslätten.

Geologi

På Söderåsen finns inslag av basiska vulkaniska bergarter som har omvandlats till gabbro, diorit, amfibolit och serpentinsten. De ger en grönaktig färg när de repas och kallas ofta grönsten i botaniska sammanhang. Grönstenar har ett högre innehåll av basiska mineral som kalk och magnesiumoxid än övriga urbergsbergarter. Det gör att grönstensområden, trots att de är svårvittrade, är mycket betydelsefulla för vissa växters utbredning.

Grönstenar finns inte bara på Söderåsen utan i flera av Torsåkersbygdens berg. På Söderåsen finns också en förekomst av den ultrabasiska serpentinsten som kallas hoforsit. Den basiska påverkan förstärks genom att berget på flera ställen påverkas av rörligt markvatten och källvatten.

Flora

Inom området finns många arter som är knutna till den basiska berggrunden. Det finns ett stort inslag av rödlistade arter och arter som här befinner sig utanför sitt sammanhängande svenska utbredningsområde. Som exempel kan tas den sydliga vippärten och fjällväxten klippbräcka. Detaljer om floran finns i områdesbeskrivningarna nedan. Se artfynd i slutet av den här artikeln.

Friluftsliv

Inom det område som vi här beskriver finns välbyggda stigar och leder som gör området tillgängligt för rörligt friluftsliv. Stigarna tar en till alla de platser som beskrivs i texten. De byggdes på ideell grund av Sven-Olov Carlsson på 1980-talet. Den stig som kallas Klapperstensleden utgår från en iordningsställd parkeringsplats. Till parkeringen finns Vägverkets skyltning både från väg 68 och från Stjärnsundsvägen. I det avverkningsanmälda området I finns en ”trollskog” för barn där vandringar med barngrupper brukar företas av Pia Möller Andersen. Där finns också vindskydd och grillplats.

Myter och folktro

Söderåsen har varit en levande del i tidigare Torsåkersbors verklighet och fantasi. Förr i tiden rörde sig ofta människor på berget, som ligger nära flera byar. Här vallades kor och kolades milor, ensamarbete som kanske kunde vara skrämmande ibland, särskilt när mörkret föll. Det finns många skrönor och sägner om troll och jättar här och inte minst om Söderåsfrun som härskade över bergets malmtillgångar. Den mest spridda berättelsen är den om en stor malmfyndighet som ska finnas här. Oftast har det handlat om silver och koppar men också om järn.

Enligt sägnen ska här finnas en lika stor fyndighet av järn som i Bispberg nära Säter. Det berättas också om flera personer som när de varit ensamma på berget sett till exempel silver som gått i dagen. Antingen har de efter det inte hittat tillbaka hem eller inte funnit vägen tillbaka till fyndplatsen. Det förklarades med att trollen vaktade över sitt silver och förvände synen på den som ville komma åt det. Den nutida ”trollskogen” för barn är väl den sista påminnelsen om trollen på Söderåsen.

Området består av strandterrasser och vidsträckta klapparstensfält har uppkommit då berget överspolats av havet under slutet av istiden. Terrängen är också fylld av stora flyttblock som även de är spår av istiden. Berggrunden på Söderåsen innehåller kalk, vilket bidragit till en ovanlig flora med arter som klippbräcka, backskafting och fågelstarr.

Söderåsen ligger i Torsåkers bergslag och på flera ställen finns övergivna gruvschakt efter järnmalmsbrytning. På berget finns även rikligt med kolbottnar.

Mer om naturen på Söderåsen

Om man från Klapperstensledens början följer stigen uppför berget kommer man till ett område där finns ett stort bestånd av Torsåkersbergens speciella blomma, vippärten, en ärtbuske som blir cirka en halvmeter hög, som blommar vid midsommartid. I grönstensbergen i Torsåker finns 13 växtplatser för vippärt. Norr om Torsåker är endast två lokaler kända, Kungsberget i Järbo och Sjuberget i Alfta. Arten har en sydlig utbredning i landet men är överallt sällsynt. Efter senaste revisionen av rödlistan hamnade den i kategorin NT, nära hotad.

Nära vippärten står också flera plantor av åsstarr, som har kategori VU i rödlistan, den är sårbar. I brantområdet är det gott om getrams, slåtterfibbla, vanlig brudsporre, kattfot, tjärblomster och käringtand. Mindre inslag finns av småormbunkarna hällebräken, svartbräken och gaffelbräken. Även kambräken är funnen här.

En bit längre ned i branten finns en flat häll. På den växer två arter som inte har någon annan känd växtplats i länet, fjällväxten klippbräcka och liten fetknopp. På hällen växer också getrams, hällebräken, sandviol, harmynta och backtrav.

I den nedre delen av berget mot Stjänsundsvägen finns fuktiga vägkanter med arter som agnsäv, tagelsäv, åsstarr, fågelstarr, jungfru Marie nycklar, darrgräs och backskafting. Bredvid vägen rinner en bäck och i närheten av den växer stor blåklocka, vanlig brudsporre, sårläka och grönkulla. I den
övre delen har vägkanterna och mittsträngen en ängsartad flora med hårstarr, dvärglummer, månlåsbräken och vårfingerört.

Skogen uppepå berget är en äldre kalkbarrskog med naturskogskaraktär. Det är unikt att den växer på en ultrabasisk bergart. Det finns stora klippformationer, som består av serpentinsten av den typ som kallas hoforsit. Skogen har en hög bonitet med undantag av västra delen som utgörs av mager hällmarkstallskog. Talrika tallar är över 150 år, enstaka över 200 år. Skogen är olikåldrig och naturlig föryngring pågår. Den har inte utsatts för moderna skogsbruksmetoder, förutom en lindrig röjning under de senaste fem–tio åren. I de blockiga partierna finns gott om hänglavar.

Om man vid Klapperstensledens början följer stigen uppför berget kommer man till ett stigskäl där höger leder till klapperstensfälten och vänster efter en knapp kilometer till en skylt med texten UTSIKT. Går man ner i branten här öppnar sig utsikten över Torsåkersbygden och den plana kustslätten som sträcker sig ända ut mot Gävle. Här sluttar det neråt med branter omväxlande med hällmarker. Mindre tallar och enbuskar dominerar men också lågvuxna vildrosor av arterna nyponros och kanelros.

Artfynd på Söderåsen

VU = sårbar, NT = nära hotad, från Artdatabankens rödlista
S = Signalart för skyddsvärd skog, Skogsstyrelsen
F = nationellt fridlyst

Information om de olika markeringarna efter tabellen.

A-G	H-N	P-Ö
Agnsäv Backskafting Backtrav Bergglim Blåsflikmossa, S Blåsippa, S Blek stjärnmossa, S Bollvitmossa,S Bronshjon, S Darrgräs Dropptaggsvamp, S En Fågelstarr Fjällig gytterlav Fjällig taggsvamp, S Gaffelbräken Garnlav, NT Getrams Grönkulla, S, F Guldlockmossa, S	Hällebräken Harmynta Jungfru Marie Nycklar, S, F Kalktujamossa Kambräken Kanelros Kärlväxter Kärrfibbla, S Kattfot Kattfotslav, S Klippbelonia Klippbräcka Knärot, VU Korallblylav S Liten fetknopp Liten spiklav, S Malmblockslav Månlåsbräken, NT Mossor Motaggsvamp, NT Nattviol ,F Nordlig päronlav Nyponros	Platt fjädermossa, S Rödgul trumpetsvamp, S Rynkskinn, VU Sandviol, NT Skogsnycklar, S,F Skogstrappmossa,NT Slåtterfibbla,NT Späd frullania Spillkråka,NT Svartbräken Svavelriska,S Tall Tjärblomster Tretåig hackspett, NT Tvåblad, S, F Ullticka,NT Valldaggkåpa Vårfingerört Vedticka,S Vildlin Vippärt, NT Vit levermosslav Åsstarr, VU

Rödlistad, fridlyst och signalarter

Artdatabankens rödlista: Rödlistan är en bedömning av hur stor risken är att arter dör ut. Bedömningen görs utifrån internationellt vedertagna kriterier som baseras på flera olika riskfaktorer. En vanlig art kan bli rödlistad på grund av att populationen minskat kraftigt. Även arter som inte minskar, men som är sällsynta och har en mycket begränsad förekomst kan bli rödlistade. Arter som bedöms enligt rödlistningskriterierna kan hamna i en av följande kategorier: LC (livskraftig), DD (kunskapsbrist), NT (nära hotad), VU (sårbar), EN (starkt hotad), CR (akut hotad) eller RE (nationellt utdöd). En rödlistad art är inte automatiskt skyddad eller fridlyst. Rödlistan används som underlag i olika sammanhang bland annat som del av myndigheters beslutsunderlag när de bedömer vilka arter som behöver skyddas genom till exempel fridlysning. Mer om rödlistan kan du läsa här.

Nationellt fridlysta arter: Syftet med fridlysning är att skydda en växt- eller djurart som riskerar att försvinna eller utsättas för plundring. Fridlysning kan också ske för att uppfylla internationella åtaganden. De regler som anger vilka arter som är fridlysta finns i artskyddsförordningen (2007:845), som är en lag under Miljöbalken. Cirka 585 av de cirka 50 000 kända växt- och djurarterna i Sverige är fridlysta i hela landet. Alla orkidéer, groddjur, kräldjur, fladdermöss och vilda fåglar är fridlysta. Ytterligare 43 växt- och djurarter är fridlysta i vissa län. Mer om fridlysning finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Signalarter: Signalarter är arter som visar på höga naturvärden. De är inte rödlistade utan används praktiskt för att lokalisera och urskilja områden som är värda att skyddas. Läs mer om naturvårdsarter, som är signalarter, fridlysta arter och rödlistade arter, på Skogsstyrelsens webbplats.

Kommentarer till Söderåsens artlista

Agnsäv är vanlig vid kusten i Gästrikland och vid Dalälven. I inlandet finns endast en
handfull kända växtplatser.

Backskafting är mycket sällsynt i Gästrikland. Det finns i två områden, Söderåsen och
Östefärnebo. Båda områdena har den basiska bergarten gabbro gemensamt.

Vippärt är känd från 13 lokaler i Torsåkersbergen. Längre norrut i Sverige är endast två
lokaler kända, Kungsberget i Järbo och Sjuberget i Alfta. Ingen av växtplatserna i Torsåker
har ett lagligt skydd. Arten har en sydlig utbredning i landet men är överallt sällsynt. Efter
senaste revisionen av rödlistan hamnade den i kategorin NT, nära hotad.
Klippbräcka som har sin huvudutbredning i fjällkedjan och liten fetknopp har här sina
enda kända växtplatser i Gävleborgs län.

Åsstarr är känd från elva lokaler i Gästrikland, fem av dem finns i Torsåkersbergen.

Källor: 

Naturskyddsföreningen Hofors-Torsåkers ordförande Barbro Risbergs underlag till förslag till reservatsbildning samt skrivelse till Västra Gästriklands samhällsbyggnadsförvaltning

Mark- och miljödomstolen, Östersunds tingsrätt, domar för mål M 3757-22 och M 3719-22

Beslut Skogsstyrelsen gällande A 34616-2022 från 221019 och A 37176-2022 från 221109

Karl Hedin AB:s dispensansökan till Länsstyrelsen i Gävleborg från 231018

Naturvårdsverkets kartverktyg för skyddad natur, klicka i rutan för riksintressen för naturvård