Synpunkter på förslaget till översiktsplan, Hofors kommun

Synpunkter på översiktsplanen

Jag är tacksam för möjligheten som boende i kommunen att få tycka till om översiktsplanen.
En generell kommentar är att planen verkar vara väl genomtänkt för vår fysiska miljö. Jag skulle dock önska en starkare förankring när det gäller förmågan att möta de utmaningar som väntar i form av klimatförändringar och matsäkerhet. Dessa utmaningar borde vara övergripande och spegla alla överväganden i översiktsplanen. Samhälls riskerna har identifierats av MSB men även vetenskapen – Planetära gränser, natural step mm ger en ram för de förändringar som kommer på sikt. Det är bra att översiktsplanen inleds med en vision om framtiden. Jag saknar dock mer utvecklade mål för just naturen, som ska vara en viktig del av attraktiviteten och i förlängningen ska locka boende till kommunen. Se nedan om kommunens skogsbruk och bebyggelse.


MarkanvändningJu mer komplext det industriella samhället har blivit, desto mindre robust, eller resilient är det. Medvetenheten om att samhällsservice, mat och energi (främst från fossila källor) kan bli otillräckliga och att det till och med kan uppstå brist behöver öka. De saknas i resonemanget kring markanvändningen i översiktsplanen.Hofors borde göra sin del för att möta de stora utmaningar som Sverige, och världen, står inför. I förslaget till översiktsplan saknar jag ett resonemang och en beredskap kring hur marken ska kunna användas om världsläget och klimatläget resulterar i:

  • Svår ekonomisk nedgång
  • Matbrist
  • Energibrist
  • Brist på arbete

Levande skogar Kommunen har som mål att bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk, men översiktsplanen saknar definition på vad kommunen menar med det. Enligt kommunens skogsvårdsplan sköts 90 procent av kommunskogarna med kalhyggesskogsbruk, och det är inte långsiktigt hållbart på något sätt, utan tvärtom utarmas den biologiska mångfalden och förstörs, kanske för all framtid. Kalhyggen är dessutom enorma kolkällor, och mer koldioxid i atmosfären är det minsta vi behöver när den globala uppvärmningen redan är ett enormt hot mot livet på planeten.Kalhyggen är alltid dåliga, men särskilt i anslutning till vatten borde de inte tillåtas, eftersom de då, särskilt om de är belägna på en sluttning, bidrar till att vattnet brunifieras. Rejäla skyddszoner mot vatten krävs.I förslaget till översiktsplan nämns att fiskebestånd i strömmande vattendrag och sjöar inte får komma till skada genom skogsbruket. I anslutning till alla skrivningar om skogsbruk i översiktsplanen bör värdet av biologisk mångfald betonas – det är inte bara i de tätortsnära skogarna den biologiska mångfalden är viktig.För att bevara den biologiska mångfalden anser EU att 30 procent av alla naturtyper bör skyddas. Sverige har åtagit sig att skydda cirka 20 procent, men endast cirka 6 procent av skogen har idag ett formellt skydd i form av naturreservat och liknande. Ytterligare 6 procent är skyddat genom skogsägares frivilliga avsättningar, men det skyddet är inte lika starkt. I Gävleborg är endast 2,2 procent av skogen skyddad, enligt Naturskyddsföreningen. Kommunen borde se till att skydda sin egen skog för framtiden genom att skapa naturreservat av det fåtal skogar som ännu inte har avverkats med modernt skogsbruk, och påbörja restaureringen av skogar som har kalavverkats. Med mer skyddat natur skulle även kommunens attraktionskraft som boendeort öka.Kommunen borde föregå med gott exempel och helt överge kalhyggesskogsbruket och övergå till ekosystembaserat skogsbruk enligt Lübeckmodellen. 


NäringslivHofors kommun borde satsa hårt på att stimulera affärsverksamheter som bygger på bioekonomi – till exempel produktion med biomaterial istället för plast, mer byggmaterial av naturliga råvaror och givetvis matproduktion och förädling. Hofors har goda förutsättningar – med bland annat vattendrag, skogar och natur och medborgarnas entreprenörsanda – att, med rätt stimulans, kunna börja omställningen mot den biobaserade ekonomin. Det nya planerade området längs Torsåkersvägen strax söder om Hofors skulle till exempel kunna husera ett kluster och center som hjälper bioekonomientreprenörer att komma  igång.

Kommunens egna skogar borde skötas på ett sätt som bevarar och ökar den biologiska mångfalden, ger möjlighet till en rik fritid för invånarna samt bidrar till att skapa arbete inom kommunen istället för att med timmerbilen skicka fiber till en fabrik i en annan region. Att kommunens egna produktionsskogar sköts med kalavverkningsmetoder och utan naturhänsyn innebär att kommunen missar möjligheten att föregå med gott exempel och visa övriga skogsägare hur ett naturnära skogsbruk kan se ut. Dessutom minskar man möjligheterna till lokala jobb, till exempel inom naturturism, skogsbruk med plockhygge med lokal hantering som ger mervärde. Detta berör även resiliensfrågan om det kan behövas uttag av ved under tider med energibrist.

Transporter Samhällsplaneringen borde vara inriktad mot att minska transportbehovet av människor och mat. Det innebär: urban matproduktion (Haga är en bra start), lokala komposteringslösningar, stadsnära handels/fruktträdgårdar, samt småskaligt jordbruk. Det borde finnas en plan för hur maten kan säkras om globala kedjor fallerar. Lämplig mark för dessa borde identifieras, och satsas på inom de gröna näringarna. Konceptet mångfunktionell bebyggelse borde omfatta detta. Om man bara förtätar minskas hållbarheten.

Bebyggelse Ingen strandnära bebyggelse någonstans och särskilt inte där det ännu är oexploaterat, som i Robertsholm. Men även Edsken och Stor-Gösken förtjänar att ha breda kantzoner mot vattnet, som är enormt viktiga för både djur- och växtliv. Dessutom bidrar bebyggelse i strandnära lägen till att tillgängligheten minskar för alla dem som inte bor i just de bostäderna. Även om det finns en kant som är öppen för alla så undviker de flesta att gå där för att inte störa de boende, och kantzonerna tenderar dessutom ofta att annekteras och bli en del av de fastigheter som ligger invid dem. Om man vill öka kommunens förmåga att locka till sig boende är det bättre att satsa på att bevara naturen. Hofors har på vissa ställen mycket fin natur, både skog och landsbygd, och det finns många sjöar. Tyvärr breder kalhyggena ut sig och de små resterna av kontinuitetsskogar försvinner allt mer. En sådan förfulning som äger rum ökar inte attraktionsförmågan.

Med medborgerliga hälsningar,

Stephen Hinton

You may also like...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *