HOFORS. Planerad avverkning i Söderåsen kan vara olaglig

När Sven-Olof Carlsson skapade stigar och grillplatser i Söderåsen i Torsåker ville han göra det mycket natursköna området tillgängligt för allmänheten. Pia Möller Andersen tog vid och skapade en spännande trollstig för barn och vuxna. Nu riskerar området att bli ett kalhygge – en avverkning som dessutom troligen skulle vara olaglig på grund av de skyddsvärda arter som finns där.

Enligt information vid Klapperstensledens ingång började Sven-Olof Carlsson, med stöd och godkännande från dåvarande skogsägaren Lars Holmgren, år 1987 att ta fram den gamla vägen som gick mellan Gävle och Falun på Carl von Linnés tid. Han ville ”bjuda folk på utsikten” och tog dit minst hundra kubikmeter spån och la på stigarna, som han markerade med olika färger. Han la ut avrinningsrör där spånet riskerade att spolas bort och byggde broar förbi steniga passager. Han la ut bänkar och byggde raststugor med grillplatser och röjde stigarna från grenar och sly. En utsiktsplats med torn kom till vid högsta punkten. Med stöd av EU kom flera slogbodar upp.

Samtidigt började Pia Möller-Andersen skapa Stentrollstigen, en spännande och av både stora och små uppskattade vandringsled som kantas av en mängd olika stentroll. 1994 fick Sven-Olov Carlsson Hofors kulturpris för arbetet med att öppna området för allmänheten.

Sven-Olov Carlsson, Lars Holmgren och Pia Möller-Andersen har under årens lopp bidragit till att Söderåsen blivit en av Hofors mest uppskattade vandringsleder. Nu riskerar Klapperstensleden att bli omgiven av ett kalhygge. Den 30 september kom det in en anmälan om en föryngringsavverkning till Skogsstyrelsen. Karl Hedin AB, som äger marken, vill kalavverka tio hektar.

Stjärnsunds skogsgrupp och medlemmar i föreningen Skogsriskan har inventerat det avverkningsanmälda området och hittat den fridlysta och rödlistade orkidén knärot över större delen av skogen. Knärot är främst knuten till skogar som är minst 120 år gamla och vilka har varit opåverkade av modernt skogsbruk, vilket innebär att det finns hög biologisk mångfald i områden där den växer. Utan dispens från Länsstyrelsen får man inte påverka knärotens livsmiljö eftersom knärot inte tål de åtgärder som det moderna skogsbruket medför. Den kräver därför stor hänsyn vid avverkningar – varje planta behöver en opåverkad skyddszon med en radie på 50 meter. Av informationen på Artportalen framgår att ”Lokaler med knärot bör undantas från modernt skogsbruk, något som även skulle gynna andra ”gammelskogsarter” inklusive skyddsvärda lavar, mossor och svampar. För rika förekomster av arten är reservatsbildning eller biotopskydd lämpliga åtgärder för att skydda den.

Knärot är en orkidé, som har gått från att vara vanlig till rödlistad på bara några decennier, mycket beroende på det moderna skogsbruket.Foto: Stephen Hinton

Andra rödlistade arter som noterades var garnlav, motaggsvamp, ullticka, rynkskinn och den fridlysta arten spillkråka. Tidigare har det noterats även den extremt sällsynta malmblocklaven som bara finns rapporterad från två lokaler i Sverige.

Rynkskinn är mycket känslig för skogliga ingrepp och anses vara en ”urskogsindikator”. Livsmiljön för den fridlysta arten spillkråka får inte påverkas negativt enligt både Artskyddsförordningen och Fågeldirektivet. Den är dessutom en prioriterad art i skogsvårdslagen och en typisk art för taiga.

Vid avverkningar ska hänsyn tas till både natur och kultur. Dessa hänsyn markeras med plastband. Men i det avverkningsanmälda området i Söderåsen har väldigt liten hänsyn tagits: Varken bäckfåran eller sumpskogen i de centrala delarna av den avverkningsanmälda skogen var vid inventeringen markerade med naturhänsyn. Inga naturvärdesträd var markerade, trots att många träd är grova och gamla.

Förutom vandringslederna som genomkorsar den avverkningsanmälda skogen noterades vid skogsgruppens besök endast några få kulturhänsynsmarkeringar, trots att det finns flera kulturspår i skogen som till exempel en människoskapt stenhög och en konstgjord grop, som båda saknade hänsynsmarkeingar.

Skogsgruppen har begärt att Skogsstyrelsen omedelbart förbjuder skogsägaren att avverka eller underväxtröja stående och liggande, levande och döda träd, köra med skogsbruksmaskiner och utföra markberedning.

Varför är det då viktigt att skydda området och olika arter? Sverige undertecknade 1993 FN:s konvention om biologisk mångfald, vilket innebär att vi åtagit oss att bevara den biologiska mångfalden.

Trots konventionen försvinner arter i ett rasande tempo. Förlusten av biologisk mångfald är, tillsammans med klimatförändringarna, ett av vår tids största hot mot allt levande på jorden, inklusive människorna. Alla arter är sammankopplade och beroende av varandra, även om vi inte exakt vet hur. Vi är till exempel extremt beroende av pollinerande insekter för vår matförsörjning, träden renar luft och vatten, samt hindrar erosion.

Vi uppmanar Karl Hedin AB att dra tillbaka sin avverkningsanmälan och istället se till att området får ett långvarigt skydd – kanske genom att ansöka om att få området biotopsskyddat eller teckna naturvårdsavtal för att utvecklanaturvärdena. Att låta skogen stå kan alltså generera intäkter till företaget på andra sätt.