Är det fel med osynliga handen och att var och en jobbar för sitt?
En gammal nationalekonomisk maxim som bygger på idén att OM var ock en strävar efter maximal egennytta så gagnar det hela samhället. Hur hänger det ihop? Jo, genom ”Den osynliga handen” som Adam Smith hittade på i slutet på 1700-talet för att lösa problematiken kring att rikedomarna tycktes samlas i ett fåtals händer. Denna, i sanning, osynliga hand, skulle fördela överskottet som skapades av dem som hade tur eller var skickliga på att tjäna pengar, till resten av samhället. Ständig konkurrens blev idealet för ekonomi och samhällsliv. Det finns knappast några belägg för att den förväntade fördelningen skedde. Tvärtom verkar individuell girighet öka klyftorna i samhället. Handen är fortsatt osynlig, som ett spöke. Vinstmaximeringsprincipen tar sig uttryck i bland annat aktiebolags-lagen. Härskarklausulen i denna lag som reglerar verksamheten i alla aktiebolag (utom i de som har skrivit in ett vinstförbud) säger att målet för företagets verksamhet är att skapa vinster åt aktieägarna. Det är egennyttan som styr, inte allmännyttan. Det finns alltså inget fokus på hur företagets verksamhet fungerar i samhället. Man frågar sig bara: ”Kan vi tjäna pengar på detta?” Man frågar inte vilken effekt verksamheten har på odlingsjorden, klimatet eller människors hälsa. Eller om prylarna behövs. AB-lagens första paragraf går hand i hand med tillväxttvånget i ekonomin. Och, precis som med BNP, så är det endast pengar som räknas. De växande vinsterna placeras där de ger störst utdelning vilket är i finansindustrin eller spekulationsekonomin. Där sker en exponentiell tillväxt av pengar och krediter genom att det ekonomiska systemet fungerar som det gör. Jag har redan nämnt den skeva fördelningen.
