Månadsblad oktober 2020
Välkommen till Pengarnas pris nummer 3
”Pengar är, när allt kommer omkring, väldigt enkelt. Det är ett transportmedel som tjänar till att föra varor från en person till en annan… det är ett av de mest användbara verktygen i det sociala livet.”
”Det är stor tur att vårt folk inte förstår vårt bank- och penga-system. För om dom gjorde det tror jag att det skulle bli revolution innan morgonen kommer”
Henry Ford: (My Life and Work 1922)
Välkomna till tredje numret av Pengarnas pris! När jag fick idén om ett månadsblad inom områdena ekonomi och pengar, anade jag inte hur mycket som ville komma till tals, och hur mycken tid det faktiskt tar att pussla ihop material som är både intressant och relevant och i huvudsak också sant. När hjärnan väl ställt in sig på ämnet så är inflödet nästan omöjligt att stoppa. Fyrtio år av läsande, tänkande, samtalande och skrivande inom området ekonomi, kultur och pengar finns sparat i analog och digital form. Men var?
Och hur? ska detta material presenteras i någon slags prioritetsordning.
Man kan ju inte bygga ett hus från takstommarna och nedåt, man måste börja med grunden. Nåväl detta är ju mina problem och glädjeämnen, för det känns också väldigt roligt att göra detta tillsammans med make och Stephen som blivit en ny vän på kuppen. Jag kan bara hoppas att jobbet vi gör är till glädje och gagn för dig som läsare!
Skriv gärna och tipsa om sånt som du funderar över eller tycker är angeläget att sprida. Det finns en liten ruta längst ned på den här sidan där du kan skriva din fråga eller ditt tips. Det är också där du skriver din mailadress för prenumeration. Du kan också skriva kommentarer på FB-sidan Pengar som kostar för mycket.
I förra numret skärskådade vi den kapitalistiska marknadsekonomin och dess ramverk eller grundbultar. Du hittar dem under ”Kapitalismens ramverk”. Det är tänkt att vi där samlar just de kritiska enheter eller element som konstituerar vårt ekonomiska system. Vi gör detta för att hjälpa till att skapa förståelse på djupet, och med förhoppningen att allt fler ska kunna släppa illusionen om att kapitalismen kan fungera med lite korrigeringar; likt plåster på ett magsår. Nej, när grunden inte ligger på fast mark, och ramverket är ruttet då återstår inget annat än att riva hela huset.
I detta, det tredje månadsbladet, ska vi alltså ägna oss åt fenomenet pengar. Vi ska vrida och vända på dessa omhuldade objekt… men vänta nu! Är pengar objekt idag? Finns de på riktigt – i verkligheten – eller finns de bara i fantasin? Ja, som du förstår blir detta ett spännande nummer att ta del av. Som vi har sagt tidigare är det alltid bra att försöka se saken utifrån, med fräscha ögon och öppet sinne. Vem kan göra det bättre än Venusflickan?
Venusflickan Anastasia tar sig en tur i rymden. Hon ser en massa stenbumlingar fara omkring i halvmörkret. Plötsligt får hon syn på en skimrande blå pärla som liksom drar henne till sig. Hon cirklar runt jorden och ser sig omkring innan hon landar. Vad ser hon?
Hon ser regnskogar som huggs ner. Hon ser hav utan annat liv än moln av blommande alger och sjöar utan fisk. Hon ser enorma bränder och människor som förlorat sina hem. Ökenspridning och annan slags jordförstörelse. Översvämningar på andra platser. Avgasutsläpp som förgiftar atmosfären.
Hon ser människor som flyr i mängder i farliga båtar, utan att vara säkra på att komma fram. Industrier som läggs ner och medelklassfamiljer som går till soppköket med sina barn. Hon ser prostitution och knarkhandel, krig och elände.
När hon frågar runt bland folk så förstår hon samtidigt att alla vet vad som är fel.
— Alla svarar nämligen på samma sätt: Det fattas pengar.
Människor kan odla och förstår hur man tar hand om regnskogen och andra ekosystem. Människorna känner till tekniska lösningar som är miljövänliga. Människor förstår att ta hand om både barn och gamla. Kunskap finns. Tid och arbetskraft finns också.
Men, det är det där med pengar. Vad är pengar? undrar vår utomjording. Svaret hon får gör henne häpen:
”Pengar är en överenskommelse i ett samhälle, att kalla något – vad som helst – för pengar, och använda det som bytesmedel.”
Den här lilla anekdoten, är skriven av Bernard Lietaer, fritt översatt och bearbetad av mig. Bernard Lietaer var (han dog sorgligt nog häromåret, alldeles för tidigt) professor i internationella finanser och expert på design av valutasystem. Han var tidigare högt uppsatt ekonom vid europeiska banken i Basel och en av dem som designade EMU-systemet. Efter många arbetsår inom det befintliga systemet, kom han till en personlig vändpunkt. Vi återkommer till hans analys och förslag på lösningar i nästa månadsblad.
Kort penga-historia
Både bland oss ’alternativa’ penga-forskare och bland dem som studerar på universitet eller högskola, görs det ibland försök att beskriva ’uppfinningen pengar’ som lösningen/svaret på en krånglig och tungrodd byteshandel. Den förklaringen är slarvig och stämmer inte så bra med verkligheten. Den viktiga lärdomen är att vara vaksam så fort någon kallar en utveckling naturlig eller självklar. Sanningen är att allt det vi människor gör med ekonomi, kultur och vårt samhälle också kan göras på andra sätt. Det är inte naturen som bestämmer, utan vi tillsammans. För att förstå pengar och se skillnaden mellan de oikonomiska pengarna och de krematistiska (se Pp septembernumret), behöver vi skilja på folkets pengar och maktens pengar.
Från kor till kauri
När arbetsfördelningen genomförts och industrialismen med den, blev folkflertalet beroende av pengar. Man kan säga att pengar blev det viktigaste livsmedlet eftersom man behövde dem för att köpa allt annat. Och då talar vi om maktens pengar; monopolpengar som lånades in i samhällsekonomin via centralbankerna.
Under tiotusentals år av mänsklig förhistoria, har det funnits det vi kan kalla folkets pengar. Med dessa bytte människor till sig varor, eller tjänster, som de själva inte producerade inom själv- eller naturahushållningen. Det var självförsörjning till kanske 90 procent, byteshandel med pengar för resten. Detta gällde oavsett om man levde i jämlika smågrupper, eller i ett förtryckande feodalsamhälle. Levde man som träl eller torpare så hade man både arbets- och skatteplikt. Skatten betalades ’in natura’, alltså med varor.
Den avgörande karakteristikan för folkets pengar var att de tillverkades av folket själva, eller gavs som byte av någon annan som tillverkat dem. De var rena bytesmedel.
Dessa pengar kallas varupengar eller varuvaluta. De hade ett bruksvärde, vilket innebar att de kunde brukas/användas i hushållet. Vanliga exempel från vårt land är honung eller vadmalsstycken. Ett internationellt exempel är salt. Typiskt för varupengar är att de möjliggjorde indirekta byten, när bytesvaran hade stor användbarhet och kunde lagras. Även om jag för tillfället hade tillräckligt med honung, kunde jag vara säker på att snart kunna handla av någon annan med honungen. De hade alltså även ett bytesvärde.
En mycket vanlig varuvaluta var boskapsvalutan. Många ord som har med pengar att göra kan härledas från ord för boskap. Det lat. ’pecunia’ som betydde fä, betyder nu pengar. Ordet kapital kommer från lat.’capita’ som betyder fähuvud. Ordet skatt kommer från det gotiska ’skatt’ som betyder boskap. Det indiska ’rupie’ kommer från rupa; boskap. Betänk att kon fortfarande är ett heligt djur, på vissa platser i världen.
I Skandinavien hade vi boskaps eller kovaluta ända in på 1200-talet e.Kr. Men det betyder inte att man betalade med kor eller oxar, utan man använde kon som värdemätare och betalade sedan med vadmal eller säd, eller någon annan varuvaluta. Exempel på andra vanliga varuvalutor är: kryddor, yxor, rökt fisk, skinn, renar, getter, höns, sprit och tobak.
Exempel på pengar utan bruksvärde men med bytesvärde – eftersom de fungerade som bytesmedel – är bland annat Kaurisnäckorna. De är kända ifrån Kina före år 2.300 f.Kr. och har i flera tusen år varit det viktigaste bytesmedlet i Afrika och Asien och också använts i Europa. Kauri var den vanligaste valutan under slav- eller triangelhandeln (1550-1850).
I England under medeltiden fanns ett slags pengar som kallades Tallies. Det var träbitar som användes som värdebevis för emottagen skatt, skatten betalades i natura, men också som betalning från staten för utfört arbete eller inhandlade varor. Tally-systemet har kallats den tidigaste formen av bokföring. Ena halvan behölls av staten och den andra av mottagaren, För att bekräfta betalningen, parade man ihop de två halvorna för att försäkra sig om att de passade exakt ihop, på engelska ”tally”. (Hodgson Brown 2008, sid. 54)
Under samma tid använde man i Tyskland, Frankrike och andra delar av Europa, ett tunt silvermynt med enkel prägling på ena sidan, s.k. Brakteatrar (från lat. ’bracea’ som betyder löv). Dessa gavs också ut av samhället, utan annan kostnad är skatten. Enligt Margrit Kennedy blomstrade kultur och näringsliv i Europa under den här tiden (Kennedy, Pengar utan ränta och inflation).
Det är viktigt att påpeka att även om pengarna är värdelösa (som kauri t.ex.) så innehåller transaktionen byte av värden. Täckningen för pengarna är varor eller tjänster. Det historiska faktumet att pengar under så lång tid och så utbrett faktiskt varit en vara (ett ting med bruksvärde) har krånglat till förståelsen av vad pengar borde vara. Precis som Aristoteles förutsåg. (Se septembernumret av Pengarnas pris).
Från guld till skuld
Efter åtminstone 100 000 år av mänsklig tidig historia följde Medeltiden som varade ungefärligen mellan 1000-1500 E.kr., beroende på var man räknar. Folk lämnade feodaltiden bakom sig och flyttade till städerna, och började specialisera sig på olika hantverk. Flytten från landsbygden var inte helt frivillig – utvecklingen skyndades på av ’jordreformer’ som tog ifrån människor möjligheten till självförsörjning och ’tillsammansodling’ på allmänningarna (mer om dem senare). Handeln, både den inom staden och utanför och mellan städer och länder, tog fart. Under Merkantilismens tid ökade användningen av pengar drastiskt. Det fanns olika slags pengar, både folkets och maktens. Men ju starkare de stora köpmännen blev, genom erhållna vinster vid försäljning (köp billigt, sälj dyrt) och genom att bedriva utlåning av pengar mot ränta, desto mer trängdes folkets pengar undan.
FRB = Fractional Reserve banking, guldsmedernas uppfinning.
Triangelhandeln/Slavhandeln pågick för fullt från 1550-talet och framåt. Stora mängder silver och guld forslades till Europa från Amerika och Afrika. Enorma vinster gav överskott och behovet att förvara all denna rikedom var akut. Det blev Guldsmederna som fick uppdraget att både värdera och inhysa de begärliga vinsterna i sina kassavalv.
Under denna tid ’uppfanns’ faktiskt den metod att förmera pengar som än idag används av alla banker: Fractional reserve banking, förkortat FRB. En fraktion = en liten del av helheten.
Guldsmederna skrev ut ett kvitto motsvarande det inlämnade värdet. Ägaren fick kvittot i sin hand och upptäckte snart att det gick att handla med det. Guldsmederna kom då på den geniala idén att börja förfalska kvitton på guld som inte fanns. Med dessa kvitton kunde de sedan skapa ett liv i lyx för sig själva, och resten lånade de ut mot ränta. Om guldsmederna hade 2000 pund guld i förvaring så kunde de kanske låna ut tio gånger så mycket, det vill säga omkring 20 000 pund i papperspengar och kräva ränta på dessa pengar utan att någon upptäckte bluffen. På så sätt kunde de samla allt större förmögenheter och använda dem för att samla på sig ännu mer.
Det är detta missbruk och bedrägeri som utgör dagens bankväsende.
Detta system, att låna ut mer pengar än vad som täcks av reserverna, visar sig genom termer som täckningsgrad, det vill säga att bankerna bara till en mindre grad har täckning för vad de lånar ut. Om alla kontoinnehavare kom och begärde att få ut sina innestående medel samtidigt skulle banken gå omkull innan ens några procent hade betalats ut.
Äktenskapet mellan Staten och Kapitalet
Nu är vi i mitten – slutet på 1600-talet… Vinsterna som stals eller uppstod genom affärer, hederliga såväl som ohederliga, gav upphov till banker, handelshus och låneverksamhet i större skala. Samtidigt befästes kungamakten i land efter land. Bakom tronen fanns, redan från början de rika finansmännen och de rika köpmännen. Statsbildningarna i Europa genomfördes och Centralbanker bildades efter engelsk förebild: Det var i det sammanhanget som äktenskapet mellan staten och kapitalet ingicks.
Jag undrade länge varför inget politiskt parti hade Ett nytt ekonomiskt system i sitt partiprogram. (Undantaget det lilla lågmälda Enhetspartiet). Det verkar så fel att varken staten, kommunerna eller regionerna kan styra över (skapa och reglera) penningmängden inom sina områden.
Jag var naturligtvis inte ensam om att undra över det! Svaret är följande: Ända sedan världens mäktigaste centralbank, Bank of England grundades 1694, har det funnits en ohelig allians mellan de ledande politikerskiktet och de stora penningmagnaterna. Thomas Greco liknar det vid ett ojämlikt äktenskap med missbruksproblem. Så här skriver han i sin bok The End of Money and the Future of Civilization (ej översatt):
”Historien börjar med grundandet av Bank of England för drygt 300 år sedan. William III (av Oranien) och Mary II satt på Englands tron som samregenter 1689. William förde krig mot Frankrike (under Louis XIV) i vad som kallas det Habsburgska kriget (1688-97). Krig är ett dyrt företag, och William behövde resa kapital för att finansiera det. En annan William, skotten William Patterson, bistod med lösningen till kungens finansiella problem. Han föreslog ett lån på 1.2 miljoner pund till regeringen; i utbyte skulle de som undertecknade lånet (långivarna) få konstituera sig som Bank of Englands Styrelse och bolag med långsiktiga bank-privilegier inklusive penningutgivningen.” (Greco sid. 30 min översättning)
Så skapades det kontrakt mellan riksbank/centralbank och staten och dess undersåtar, som fortfarande gäller. Fördelen för staten var att den var garanterad pengar närhelst den så krävde. Statsobligationer såldes till banken och staten fick pengar i utbyte. Men, det kostade förstås ränta. Bankens fördel var uppenbar. Man hade privat kontroll över utlåning och var den instans som kammade hem vinsterna. Samma recept användes när övriga europeiska centralbanker stiftades.
”Bankerna äger jorden. Om vi vill fortsätta vara slavar till bankerna och betala kostnaden över vårt eget slaveri, låt dem då fortsätta skapa krediter.”
(Josiah Stamp, chef för Bank of England ur ett tal på University of Texas 1920.)
Vad är pengar idag?
VAD är egentligen pengar idag? Det som syns på ytan är det som ett barn vet och kan svara på: Sedlar och mynt och så swish förstås. När det gäller den konkreta penningmängden, alltså sedlar och mynt, så utgör de max 5% av den totala penningmängden som rör sig i den verkliga ekonomin där vi byter varor och tjänster med varandra.
Högt ovan den verkliga ekonomin/realekonomin svävar spekulations ’pengar’ i belopp som tusenfalt överstiger landets BNP, måttet för transaktionerna inom realekonomin. Vi återkommer till detta i kommande nummer.
Kontanterna skapas av Riksbanken. Det är i dagsläget långtgående planer på att fasa ut dem. Många oroas och en del är mycket kritiska till detta, t.ex. alla de som anslutit sig till Kontantupproret. Andra tycker att det vore skönt att slippa hantera kontanter; många inom handeln tycker så. Läs mer om detta under Fråga Marianne.
Som du som läsare vet, är resten siffror eller digitala tecken i någon form av bokföring. Kanske vet du också att alla pengar är till låns och att bankerna idag skapar pengar med en knapptryckning.
Trots att det är näst intill omöjligt att tänka sig vårt ekonomiska system utan pengar och banker som hanterar detsamma, är det svårt att få svar på följande frågor, inom den ekonomiska teorin: Hur skapas pengar? Vart tar dom vägen? eller Vilken är bankernas roll i penningsystemet?
Definitioner
Pengar är enligt vedertagen definition: Bytes- eller betalningsmedel, värdemätare, värdebevarare och räkneenhet.
Tidigare ansågs de även vara en substans av värde, vilket de ju också var, så länge de tillverkades av ädelmetaller och kunde säljas som sådana (det har hänt i historien att metallpriset översteg myntets nominella värde – talet som stod tryckt på myntet). Senare kom representativa pengar bestående av sedlar som kunde bytas mot en viss mängd guld eller silver. Moderna ekonomier, inklusive euroområdet, bygger på pengar utan eget värde s.k. ’fiat pengar’. Detta är pengar som är lagligt betalningsmedel och ges ut av en centralbank men, som till skillnad från representativa pengar, inte kan växlas in mot t.ex. en bestämd vikt guld. De har inget eget värde – pappret som använts för sedlarna är i princip värdelöst – men de accepteras likväl i utbyte mot varor och tjänster så länge man har förtroende för att centralbanken håller värdet på pengarna stabilt över tid.
Definitionerna ovan har vi fått i oss genom vår kulturelle påverkan och därmed tagit för givna. Men friekonomer (se avsnittet om Gesell nedan) och andra realekonomer – termen avser ekonomer som sätter fokus på verkliga resurser och inte på räkneenheten pengar – menar att definitionen saknar ett par viktiga aspekter. De pekar på att dagens pengar i hög grad också är: Vinstmedel, skuldmedel och maktmedel. Det betyder att pengar bär dubbla budskap. De har en dubbel-natur, en inneboende motsättning som kan uttryckas såhär:
”Jag, sedeln, ska fungera som bytesmedel i realekonomin. Jag ska användas av många människor, bytas mot det ena och det andra. Samtidigt ska jag tjäna min herre, det vill säga, den person eller det företag som lånat ut mig. Till honom ska jag skapa mer av mig själv. Det kallas vinst eller ränta. Vilket uppdrag tror du är det viktigaste? Vilket måste jag prioritera?”
Hur skapas pengar?
I Klas Eklunds Vår ekonomi förklaras pedagogiskt hur affärsbankerna och andra låneinstitut påverkar penningmängden:
”Bankerna lånar ut pengar till hushåll och företag. Dessa pengar används till inköp av varor och tjänster, och det allra mesta av dessa medel sätts av mottagarna in på nya bankkonton. Därmed ökar allmänhetens inlåning i bankerna. När bankerna på detta sätt kommer att förfoga över mer pengar, blir det möjligt för dem att låna ut ännu mer. Därmed ökar penningmängden. På detta vis kan bankerna ’skapa’ pengar genom att börja en expansion av sin utlåning”
(sid. 238 Vår Ekonomi: en introduktion till samhällsekonomi, Tidens förlag 1992)
Idag finns säkert tusentals filmer om hur pengar skapas. Under 1990-talet var den stora ’kollektiva’ AHA- upplevelsen räntans roll i ekonomin. (Det har vi Margrit Kennedy att tacka för. Det kommer vi att göra i nästa nummer som bl.a. kommer att handla om hur räntan som den första vinsten leder till ständigt ökande ekonomiska klyftor).
Under 2010-20-talen är den stora AHA-upplevelsen just hur bankerna klarar av trolleritricket: Pengar ur luft.
I denna YouTube-video på 1:40 minuter berättar Michael Kumhof, IMF Economist och Dirk Bezemer, Professor vid University of Groningen hur nya pengar lånas ut till mera konsumtion och spekulation ut i samhället www.youtube.com/watch
Bankernas roll i ekonomin
Förr i tiden sköttes penningförvaltning och lånegivning av privatpersoner med status och anseende i bygden. Under den tiden, medeltid eller tidigare, till 1897 fanns många olika valutor i Sverige. Året innan min mormor föddes, fick den svenska riksbanken monopol på penningutgivningen i Sverige. När jag insett att ’fenomenet pengar’ skulle bli ett huvudintresse för resten av mitt liv, blev jag fascinerad av den informationen: Tänk att det tidigare funnits en mängd olika valutor i Sverige!
Har det funnits tidigare – då kan vi ju skapa lokala pengar också idag, tänkte jag.
När jag var barn under 1950-talet bodde jag i en medelstor by som hette Landvetter (som flygplatsen fast den ligger i Härryda). I denna by gick fortfarande kossor på huvudgatorna när de skulle in för mjölkning på kvällen. Där fanns ingen pizzeria, ingen biograf, inget flashigt köpcenter och inga bankomater. Men där fanns många lokala affärer och där fanns en BANK.
Det var verkligen inte bara i min by det fanns en lokal sparbank – det gjorde det i nästan alla byar i Sverige på 1950-talet.
Kunde man då så kan man göra det igen!
De banker som fanns på den tiden var av flera olika slag: Sparbanker, Affärsbanker, Jordbrukskassor, Posten etc. Den lokala sparbanken tog emot spararnas insättningar och uppmuntrade folk till att spara för bygdens bästa. Som skolflicka fick jag tidningen Spara och Slösa, som gavs ut av Sparbanken, med mild ’propaganda’ om vikten av att spara regelbundet.
(Jag minns att jag tyckte att den blonda Spara med långa flätor var alldeles för präktig för min smak. Så har jag heller aldrig blivit någon bra sparare utan mest levt ”ur hand i mun.” Så är det med privatekonomin, men ett stort intresse för samhällsekonomi, rättvisa och ekologi har jag alltid haft). De samlade insättningarna blev till utlåning och räntegapet = vinsten, placerades i det lokala näringslivet.
Vad hände sen?
Redan 1892 stiftades en lag som gjorde en tydlig gränsdragning mellan sparbanker och affärsbanker. Denna delning kom att bestå ända till 1955 då den nya sparbankslagen kom. Den medförde möjlighet att ta ut privata vinster och att slå ihop småbanker till större.
Under 1960-talet drog en ’bolagiseringsvind’ över sparbanks-väsendet och fler och fler av dem, blev aktiebolag.
Detta innebar att också sparbankerna blev affärsbanker med fokus på att skapa vinster åt aktieägarna.
Detta betydde att pengarna, i praktiken, försvann från byar som inte verkade bli några moderna samhällen med chans till vinster! Vi fick centralorter och glesbygd som följd.
Bankväsendet förändrades från att ha varit en service-inrättning för lokalsamhället, till att bli vinstdrivande företag som satsar mest där vinsterna är störst. Störst vinster gör man på många smålån (krediter) till enskilda (hus- och billån) och på finansspekulation. Mycket lite utlåning sker till företagande och extremt lite till småföretag.
Just Sverige har få icke-vinstdrivande banker jämfört med andra länder i Europa. Vi sticker ut på att annat sätt också: Liten statsskuld men mycket stora privata skulder.
Länken nedan visar en kort film om nedläggning av bankkontor i Sverige idag. ”Handelsbanken trodde på det personliga mötet” men gör det uppenbarligen inte längre.
https://www.tv4play.se/program/efter-fem/13291610?
Det är inte bara banker som är ’banker’. Stora företag är idag banker med produktionsfront (IKEA, Norweigan Air, ARLA och i princip alla börsnoterade företag). Det innebär att företaget säljer någon fysisk produkt men att deras största inkomstkälla är penningplaceringar, handel med valutor och lån och andra finansinstrument.
Det finns en bankväsendets hierarki: Inom landet är det Riksbanken, de fyra stora bankerna Nordea, SEB, Skandia-banken och Swedbank. Internationellt är det WB (World bank, Världsbanken), ECB (Europeiska centralbanken, EU:s bank), IMF (International Monetary Fund, Internationella valutafonden) och BIS (Bank of International Settlements) och de övriga Centralbankerna. Men, egentligen är det ju ’Wall Street’, fondbolag och börser som sitter på toppen av pyramiden.
Sveriges Riksbank, RB
Sveriges centralbank, Riksbanken, med säte i Riksbankshuset i Stockholm, har sitt ursprung i Palmstruchska banken av år 1657. Den köptes upp av Sveriges riksdag och rekonstruerades som ’Riksens Ständers Bank’ år 1661. Sin position som fungerande centralbank erhöll inte Riksbanken förrän 1897. Då fick vi en lag, som gav RB monopol på sedelutgivningen i landet och RB:s ställning som Sveriges centralbank fastslogs.
Från start och fram till 1999 då Riksbanken skildes ifrån staten, hade Sveriges riksbank en särställning i Europa, genom att vara underställd riksdagens beslut.
Riksdagen utsåg Riksbankens styrelse och den hade också inflytande över penningpolitiken. Dessutom fanns mål kring sysselsättning och arbetslöshet inskrivna i konstitutionen. Efter ’reformen’ (som röstades igenom av 5 riksdagspartier, undantaget MP och V) minskade den politiska styrningen radikalt och ersattes av den ekonomiska sakkunskapen (konsensus om Nationalekonomisk teori) i riksbanksstyrelsen och bland Riksbankens egna tjänstemän. Mandattiden för Riksbankens chef fördubblades till 8 år. Denna ’reform’ genomfördes nästan helt utan massmedial inblandning. Idén bakom förändringen var, återigen, tron på ekonomi som en ’ren’ vetenskap och tjänstemännen som opolitiska uttolkare av penningrörelser, investeringar och marknader. Under samma tid försvann också riksbankens monopol på penningutgivning genom avregleringar som drivits på av marknaden. Bl.a. höjdes Riksbankens utlåningstak för andra banker. (Se mer septembernumret av Pp) Och i skrivandets sista stund fick vi veta att Sverikes Riksbank tar lån och sätter sig i skuld till det multinationella företaget Blackrock. Hur absurt det än verkar så är det faktiskt en logisk följd av hur penningsystemet fungerar idag.
VARNINGSLAMPORNA LYSER Dags för förändring i grunden?!
EKONOMI Aktuellt Fokus granskar. När allmänheten fokuserar på smittspridningen och Coronakrisen väljer Riksbanken att mörka det kontroversiella samarbetet med den ökända fondjätten Blackrock.
”I spåren av Coronapandemins informationsstorm passerar kanske Sveriges centralbanks marknadsinterventioner, som Riksbanken själv vill kalla för ”stöd” eller ”åtgärder”, ouppmärksammade. Åtminstone tills dess att interventionernas svarta skugga faller över Riksbanksbunkern själv. Riksbankens direktion vill hävda att deras ingrepp handlar om att hålla Sveriges ekonomi välmående. Flera kommentatorer betvivlar dock syftet och undrar vilken del av ekonomin som Riksbanken anser hålla i god vigör och levande. Riksbankens ”åtgärdsprogram” innehåller svaret, det inkluderar till största del köp av finansiella tillgångar och är enbart inriktat på banker och finansmarknader. Därmed blottläggs centralbankirernas syfte: upprätthållandet av skapade värden”.
Av fiktiva värden borde det stå för det handlar om finansekonomin, inte realekonomin. Detta blir tydligt när du läser vidare på länksidan.
Författare till artikeln är Carolina Sundell. Hon har även skrivit nästa – lika skrämmande:
EKONOMI ”När en nation skiljs från kontrollen av sin valuta och kredit, spelar det ingen roll vem som skapar nationens lagar… Tills kontrollen över utfärdandet av valutan och kredit återfaller till regeringen… kommer allt prat om suveränitet och demokrati gå på tomgång och vara fruktlöst. W.L. Mackenzie Kings ord är på väg att besannas. Nya riksbankslagen vill förbjuda att staten Sverige livnär sig på egen hand.”
”Det är något som inte stämmer med den nya riksbankslagen som inom snar framtid ska klubbas igenom av Riksdagen. Svenska folket måste vara vaksamma när de folkvalda ändrar i lagen. Det är minst sagt inte småpotatis när den nya riksbankslagen förbjuder Riksbanken att genomföra monetär finansiering av staten.” VAR ÄR MEDIERNA?
Läs vidare: aktuelltfokus.se/nya-riksbankslagen-kan-fa-forodande-konsekvenser
Två banker mot strömmen: JAKMb och Ekobanken
JAKMb
J.A.K. Landsförening för mänsklig och ekonomisk frigörelse. Så hette föreningen från starten i Danmark 1931. J står för Jord, A står för Arbete och K för Kapital, de tre produktionsfaktorerna som behövs för att upprätthålla livet för människor i monetariserade samhällen. JAK Riksförening för ekonomisk frigörelse blev namnet då den idéella föreningen registrerades i Sverige 1965. En som var inspiratör och drivande då, var Eva Stenius som fortfarande är aktiv. Hon säger såhär i ett tal då JAK fyllde 50 år (2015):
”Önskar att vi hade vågat ha kvar mänsklig frigörelse i namnet. Det visar att vi behöver bli fria på flera områden, både inre och yttre. Mänsklig frigörelse handlar om att våga tänka i nya banor. Ofta är vi låsta i föreställningar om hur världen fungerar. Vi lever i en materialistisk konkurrensinriktad kultur, där pengar och makt är viktigare än människor. Tankemönster är svåra att bryta, om man inte är uppmärksam på dem. Vi kan behöva förändra oss själva och ifrågasätta våra värderingar också.”
JAK har liksom de flesta långlivade föreningar gått igenom olika faser.
Jag ger ordet till Eva (fortsatt från talet 2015):
”Pionjärfasen i föreningen på 60-talet kännetecknas av eldsjälarnas starka visioner och önskan att tillsammans skapa en liknande bank som danska J.A.K. Vi fick mycket hjälp och stöd från danskarna, bland annat med informationsmaterial, och vi hade gemensamma seminarier med folk från alla de nordiska länderna. …
Entreprenörsfasen på 70- och 80- talet då sparlåneverksamheten började komma igång krävde mycket oavlönat arbete. Åke Mobrandt var ordförande i den ideella föreningen och bidrog även ekonomiskt. Per Almgren utvecklade låneformeln med sparpoäng … och hade ansvar för Fördelningsnämnden … samt den mesta informationsverksamheten utåt … och var redaktör för JAKinfo bladet. …
I Stockholm fick JAK ett litet kontor på Kungsgatan av Gunnar Videgård som var ansvarig för JAK fonden. Där satt jag under ett par år några dagar i veckan och svarade i telefon. Kassören Henry Åsling kom varje kväll och bokförde insättningar på JAK kontot. Utan de idoga ideella insatserna av dessa fyra Åke, Per, Henry och Gunnar hade JAK MedIemsbank inte funnits. Medlemsantalet var inte mer an 300-400 då, och registret var kort i en liten papplåda. …
Dåvarande bankinspektionen gjorde oanmälda besök hos alla små ev. skumma låneverksamheter. De kom tillbaka till oss flera gånger och kunde inte förstå att vi arbetade utan vinstsyfte. Miljömedvetna medlemmar började strömma till. Man såg samband mellan ekonomi och en hållbar utveckling. Krav på ständig tillväxt, och bankgirighet gjorde att man sökte alternativ. Muslimska medlemmar uppskattade att vi arbetade utan ränta. Kontoret flyttar till Remark revisionsfirma i Skövde. Vi börjar anställa folk.
Organisationsfasen på 90-talet innebär att det blir klarare arbetsbeskrivningar och ansvarsområden. Mer bankpersonal anställs på det nyinköpta kontoret på Vasagatan i Skövde.
… Jag reser ofta runt i landet och håller föredrag, kurser och hjälper till att starta lokalavdelningar. Ann-Marie Svensson anställdes också, och hon reser norrut i Sverige och jag söderut. Vi var så efterfrågade att vi anställde regionombud för att ta hand om grundkurser och lokalavdelningar … JAK växte och fördubblade sitt medlemsantal varje år. Bankkris och skyhöga räntor i omvärlden gjorde JAK omåttligt populär. Tidningsreportage med nöjda JAK-medlemmar syntes nästan varje dag.
Jag brukar beskriva JAK som en varelse med två ben. Bankbenet och Förenings- folkbildnings-benet, som går på en väg mot ett bättre samhälle. Armarna räcks ut i samarbete med dem som är på väg mot samma mål. Hjärtat, det viktigaste, är vår ideologi: Hållbara, rättvisa, ränte- och-spekulationsfria spelregler i ekonomin. Huvudet ser omvärlden klart, skaffar kunskaper och är öppen för nya justa idéer, Rent organisatoriskt var det mer komplicerat.
Lära av misstagen-fasen
… Veteranerna, som jobbat ihop som eldsjälar och entreprenörer var inte lika bra på att organisera och följa reglementen. Ett låneärende felbehandlades och det blev för första gången en stor förlust. Misstroendevotering på en årsstämma, och hela den gamla ledningen uteslöts ur JAK. Vår revisor sa ”sluta bråka och jobba på”, för samtidigt som denna kris splittrade JAK, gick det bra ekonomiskt. Sparinsättningar och utlåning växte som aldrig förr.
Behovet att omvandla den ideella föreningen till en ekonomisk förening blev akut. EU-lagstiftningen krävde att vi skulle söka bank oktroj om vi ville växa, annars hade vi fått bryta upp föreningen i mindre spar och lånekassor med ett max 1000 medlemmar och ett maxtak för vad som fick lånas ut till var och en. Majoriteten av medlemmarna röstade för att vi skulle bli bank och …
1997 fick den nybildade ekonomiska föreningen JAK Medlemsbank det efterlängtade banktillståndet. Vi såg till att stadgar och ändamålsparagraf skulle vara milt formulerade, så att inte Finansinspektionen skulle bli provocerad och neka tillstånd. I interna diskussioner och i de många nystartade Lokalavdelningarna var vi betydligt mera radikala. Som komplement skulle vi ha ett ideologiskt program så att vi inte skulle glömma vårt övergripande syfte och själ.
Förvaltnings och administrations-fas på 2000 talet.
Banken och utvecklandet av nya banktjänster är i fokus. Samtidigt kommer en del medlemmar in i en ny eldsjäls fas främst alla 24 lokalavdelningarna samt den nybildade demokratigruppen,som skulle utreda hur medlemsdemokratin skulle se ut i framtiden. VD Oscar Kjellberg, Ann-Marie och jag gick på ledarskapsutbildning för idéburna organisationer. Viktigaste rådet var att anordna seminarier för intresserade medlemmar, där vi skulle ställa fågorna: ”Är vi rätt i grunden? Vart är vi på väg? Arbetar vi på rätt sätt för att komma dit vi vill?” Så hade vi ett utvärderingsseminarium i samband med årsstämman…. Det var stort intresse från omvärlden. Vi har täta kontakter med Irland och Holland. JAK- inspirerade verksamheter startar i Tyskland, Italien och Indien.”
Tillägg av mig, Marianne: Att den internationella verksamheten tog sådan fart hade mycket med Margrit Kennedys återkommande internationella seminarier: Money Matters att göra. Främst Eva men också Per och Oscar höll återkommande föredrag i Permakulturbyn där vi hade seminarierna (Lebensgarten i Steyerberg, Tyskland. Dåvarande Västtyskland). Margrit utnämnde mig till sin ’ambassadör’ i Sverige efter att jag översatt den banbrytande lilla boken: Ekonomi utan ränta och inflation. (Korpens förlag 1990). På engelska (originalet alltså) hette den Interest and Inflationfree Money. Boken väckte stor uppmärksamhet och jag blev ombedd att komma och hålla föredrag över hela landet.
JAK använde boken i sina utbildningar. Själv valdes jag in i JAK:s riksstyrelse (1998) tack vare att jag blev ”känd” genom föredragen om boken. Nu sitter jag, lite motvilligt med i Etikrådet.
Förresten var det på det första Money Matters seminariet som jag lärde känna Eva, Per och JAK!
Aktuellt om JAK idag får du själv läsa på hemsidan: JAK – Den goda banken www.jak.se
Jag vill också tipsa om JAK:s förträffliga medlemstidning Grus&Guld. www.grusoguld.se
Ekobanken
Ekobanken började som en sparkassa inom den antroposofiska rörelsen i Järna. 1998 ansökte man om, och fick banktillstånd. Ekobanken är en idéburen medlemsbank, men inte längre specifikt knuten till antroposoferna. Ekobanken ägs av sina medlemmar. Man blir medlem genom att köpa en eller flera andelar i banken. En andel kostar 1000 kr. Varje andel ger en röst på föreningsstämman, men ingen får rösta för mer än 10% av de andelar som är företrädda på stämman.
Ekobanken säger sig göra nytta på tre sätt: Den stödjer endast verksamheter som bevarar och utvecklar miljä och natur, verkar för mänskliga, sociala behov och ger en rimlig avkastning. Enligt ’Fair finance guide’ är Ekobanken Medlemsbank den enda banken i Sverige som öppet redovisar vilka företag som den ger lån till. Ekobanken är medgrundare ftill Sveriges Kreditgarantiförening. Ekobanken tillhör en internationell bankrörelse kallad Social Banking eller Sustainable banking.
JAK och Ekobanken samarbetar ofta kring utbildningar, mässor och liknande. Båda har stort förtroende bland sina medlemmar; Ekobanken låg på 99% kundnöjdhet för 5:e året i rad! enligt Fair Finance guide 2019, JAK på 95%. INGEN av storbankerna kom upp till ens 60% kundnöjdhet.
Läs mer om Ekobanken: www.ekobanken.se
Penningteori och försök med räntefria pengar
I förra numret av Pp berättade vi att det fanns en ekonom vid namn Silvio Gesell (tysk-argentinsk ekonom och affärsman 1862-1930) som menade att nationalekonomisk vetenskap saknade en separat penningteori. Som tur var för människor på den tiden, formulerade han en själv. Teorin och de praktiska försök som följde under 1930-talets depression har mycket att lära oss även idag.
Silvio Gesell var både affärsman och nationalekonom. Han gjorde en banbrytande upptäckt i början på 1900-talet. I sin egenskap av affärsman hade han lagt märke till att det ibland saknades pengar på marknaden, trots att det fanns både behov av, och efterfrågan på, hans och andras varor. Det fanns alltså behov och det fanns varor. Då borde det ha funnits pengar också, resonerade Gesell. Han insåg att de som hade pengar att låna ut inte gjorde det. Nej, de väntade tills de fick ett bättre ’pris’, d.v.s. högre ränta på pengarna. När räntan steg, som en effekt av penningbristen, först då satte de rika in pengar på banken så att dessa kunde komma samhället till godo, genom att lånas ut.
Vad är felet? frågar sig Gesell och svarar själv på sin fråga:
Pengar kan inte rosta, eller mögla eller på annat sätt förfaras av tidens tand, vilket är fallet med de flesta andra varor. Pengar kräver heller ingen lagringskostnad – tvärtom får man ju faktiskt betalt när pengarna ’lagras’, man får ränta! Av detta följer att pengar intar en favörsställning som vara.
Det lönar sig för penningutlånaren att hålla undan sina pengar, men det är till förfång för samhället. Gesell jämförde pengar med tåg. Ett tåg är ju ett kommunikationsmedel (en infrastruktur) som för runt resurser, i form av varor och arbetskraft, i samhället. Pengar borde också vara ett kommunikationsmedel, menade Gesell. För att riktigt förstå det tokiga i rådande förhållanden så fortsatte han liknelsen: Tänk att du vill hyra en godsvagn för att transportera dina varor. Du betalar en hyra och använder vagnen. Om du sedan låter bli att lämna tillbaka den – vilket innebär att du undandrar resten av samhället detta kommunikationsmedel – då skulle du få betala en straffavgift! Nog skulle det vara helt orimligt att du fick betalt för att strunta i att lämna tillbaka den. Gesell drog följande slutsats:
Pengar ska vara ett neutralt bytesmedel i samhällets tjänst. Pengar ska inte vara en vara!
För att pengarna ska cirkulera i samhället som blodet i människokroppen, så behövs det en liten användaravgift så att penningägaren inte håller för länge i pengarna. Användaravgiften betalades genom att man köpte ett ’frimärke’ som klistrades på baksidan av sedeln, ett för varje månad. Men, för att ett samhälle skulle fungera, krävdes ytterligare två reformer, enligt Gesell: Jordägandet skulle övergå till samhället, med besittningsrätt för jordbrukare vars arvingar vill ta över gården (germansk sedvanerätt i stället för romersk privat äganderätt). Detta skulle ske genom en successiv inlösen. Dessutom krävs en skattereform; skatt på varor, inte på arbete! Ju mer energi som använts för varans framställning och ju större omvandling materialet till varan genomgått, desto högre skulle skatten på varan bli. Med dagens sätt att tänka skulle det innebära en högre skatt för större miljöpåverkan, vilket liknar miljöpartiets skattepolitik.
Gesells reform med ’frimärkspengar’ testades 1932-33 i den lilla staden Wörgl i Österrike, med mycket gott resultat. Arbetslösheten sjönk med 25 procent under detta enda år och staden Wörgl blomstrade – också tack vare användaravgifterna som uppgick till 600 shilling och användes till det allmänna goda.
Omvärlden såg på och häpnade. 300 kommuner i Österrike visade intresse för modellen och många av dem ansökte hos regeringen om att få göra samma försök. Men då hände det som tyvärr hänt både förr och senare, nämligen att:
Centralbanken såg sitt monopol hotat och utövade påtryckningar på regeringen, som såg sig tvungna att förbjuda försöket i Wörgl och räntefria pengar överhuvudtaget.
Den friekonomiska rörelsen spred sig över stora delar av världen och i USA försökte över 100 samhällen att genomföra liknande penningreformer som den i Wörgl, dock utan resultat. Rörelsen kallades Stamp Script Movement i engelsktalande länder. I Sverige kallades rörelsen den Friekonomiska rörelsen efter tysktalande modell.
Även om Gesell tillhör historien, så har han lämnat ett viktigt arv till dagens tänkare kring nya pengar (realekonomerna och friekonomerna), vilka alla tycks vara överens med honom om att:
Pengar ska vara ett neutralt bytesmedel i samhällets tjänst, och ingen privatperson ska kunna tjäna pengar på pengar.
Penningreform
Det är nu mer än 20 år sedan som Joseph Huber och James Robertson gav ut boken Creating New Money: A monetary reform for the information age. I boken beskriver Huber och Robertson steg för steg, hur man upprättar en form för utgivning av pengar som gagnar samhälle och realekonomi. Boken skickades till centralbankschefen, brittiska premiärministern, finansministern och andra viktiga politiker.
James Robertson hade själv varit politiker på riksplanet, och dessutom tjänsteman inom banksektorn, där han ansvarade för en forskningsorganisation med fokus på just penningutgivning. Hans slutsats som formades av dessa erfarenheter var att:
Utgivningen av pengar är ett privilegium som statsmakten och inte bankerna bör inneha.
Eftersom Robertson var hemma i maktens korridorer, fick hans idéer stort genomslag i debatten i England. Det är också han som är grundare till NEF: New Economics Foundation, en tankesmedja som haft, och fortfarande har, avgörande betydelse för alla oss som vill se ett demokratiskt penningsystem. Inte minst för Positive Money som vi snart kommer till.
På frågan Vad är pengar? – som ju alla måste ställa sig om vi ska kunna skapa något utanför det redan förtänkta, alltså den kulturella ramen – svarar Huber och Robertson kort och gott:”Information”. De menar att vi lever i informationssamhället och att synen på vad pengar är måste spegla vår tid och dess teknologi.
Journalen Pengar beskriver Robertson-Hubers tankar på följande sätt
(oberoende, sponsrad av JAKMb, premiärnummer oktober 2000 sidorna 5-6):
”Den svenska riksbanken är den enda som får ge ut de officiella svenska pengarna, d.v.s. den är ensam om att få ge ut sedlar och mynt. Denna ensamrätt, liksom den statsinkomst utgivningen inbringar, kallas ’seigniorage’ (kommer av franskans ’seigneurage’ och har med länsherrens exklusiva myntningsrätt att göra). Huber och Robertson föreslår en ’seignioragereform’, för att anpassa den exklusiva statliga utgivningsrätten efter de faktiska penningförhållanden som faktiskt råder i dagens informationssamhälle. Idag dominerar de ickekontanta pengarna, och således bör det statliga seignioraget också omfatta dessa.
Genom att utvidga seignioraget till att innefatta de icke-kontanta pengarna, är problemet med bankernas skapande av penningvaluta automatiskt löst.
Kontanta eller icke-kontanta pengar gör detsamma; bankerna kan inte längre låna ut mer pengar än vad som finns. Och de får en ny (nygammal; min anmärkning) roll som rena låneförmedlare – de tvingas låna in alla pengar som de lånar ut. Skillnaden på in-och utlåningsräntan gör att fortfarande kommer att gå med vinst, men de kommer inte att kunna påverka den sammanlagda penningmängden.”
Mycket kortfattat är kärnan i Huber och Robertsons förslag att man ska erkänna landets centralbank som en offentlig myndighet med ensamt ansvar att skapa och reglera den totala mängden officiella pengar inom territoriet. Den upphör då att vara det privata företag med vinstintresse som den hittills varit (vilket få har koll på).
Banker tas ifrån rätten att skapa pengar genom utlåning och dubbel bokföring. De blir åter förmedlare av in- och utlåning med eget ansvar för eventuella förluster.
Systemet med kassakrav tas bort. Att ha bits eller digits som säkerhet för lån är ett tankefel och helt onödigt.
Huber och Robertson förespråkar en skuldfri samhällskredit som svar på behovet av pengar till företagande.
Jag är glad att jag haft möjlighet att träffa James Robertson och personligen fått ta del av hans analyser och framsynta tankar. Det var under ett av de ’Money Matters’ seminarium som Margrit Kennedy ordnade i Steyerberg.
Jag har även haft personlig kontakt med Bowdewijn Wegerif och andra som gjorde journalen Pengar, och jag hade själv något inslag i ett av numren. Jag tror det blev ett knappt tiotal nummer totalt.
Idag är de främst den omfattande och inspirerande rörelsen Positive Money/Positiva pengar som driver arbetet med penningreform framåt.
Positive Money
Vi har människor som behöver arbeta
Arbete som behöver bli gjort
Vi har alla resurser
Det som fattas är elektroniska siffror
Som kan skapas utan kostnad
Bankerna fröjdas över att skapa dessa siffror
I syfte att tvinga upp huspriser
Och kunna tanka hem vinster från realekonomin
Av någon anledning har vi övertygat oss själva om
Att staten inte bör skapa dessa siffror
Till något som är användbart för folkflertalet och samhället
Dikten ovan kommer ifrån Positive Money, en organisation i England med målet att staten ska ta tillbaka makten över penningutgivningen. I Sverige finns sedan ett tiotal år tillbaka Positiva pengar, efter engelsk modell. Flera andra länder har följt efter och det speciella eller typiska för rörelsen är att man för dialoger med både politiker på riksnivå och riksbankens styrelse. Positiva pengar har haft en långvarig kontakt med svenska riksbankens ledning och definitivt påverkat den i en mer realekonomisk riktning. Arbetet med e-kronor och seignoragereformen hör till diskussioner som förts. Mer om e-kronor hittar du under Fråga Marianne.
De tre ledorden för Positive Money är: Demokratiskt, Rättvist, Hållbart – så ska det ekonomiska systemet vara!
”DEMOKRATISK (citat från hemsidan, min översättning)
I stället för att arbeta åtskilda, samarbetar Bank of England med regeringen i demokratisk form.
Fler kvinnor, folk från olika etniska grupper och professionella med erfarenheter från att arbeta i realekonomin, väljs till Bank of England’s viktigaste kommittéer. På så sätt blir kommittéerna mer välinformerade och fler åsikter kommer fram. Det blir högre kvalitet på besluten.
Makten att skapa och sprida nya pengar in i ekonomin ställs under samhällelig, demokratisk kontroll.
Privata banker blir i sanning förmedlare mellan sparare och lånare och har inte längre monopol på att skapa pengar.
RÄTTVIS
En ekonomi som inte drivs av husbubblor, börsbubblor, och en uppblåst finanssektor. Där rikedom inte koncentreras i allt färre händer.
I stället kommer investeringar i produktiva sektorer i realekonomin som rimliga hyror, och hjälp till höjda inkomster, att minska klyftorna/orättvisorna och stödja samhällets behov.
Alla har tillgång till sina pengar och gör betalningar oberoende av de stora bankerna. Bistånd till storbankerna tas bort och ett mångfaldigt ekosystem med nya och bättre banker växer fram.
HÅLLBAR
Regerings- och centralbanks-beslut speglar det faktum att vi inte kan upprätthålla oändlig tillväxt på en ändlig planet. I stället för att fokusera på kortsiktiga vinster åt privatpersoner eller privata företag, skyddar och bevarar deras politik vår miljö och våra samhälleliga intressen på lång sikt.
Investeringar skapar säkra och hållbara jobb och hanterar klimatförändringen. Nya pengar skapas av centralbanken och gör oss därmed fria ifrån skulder. En stabil ekonomi tar form.”
Positiva pengar
Positiva Pengar är den svenska grenen av Positive Money: En växande rörelse av studenter, ekonomer, aktivister, politiker, journalister, utopister och realister som kämpar för en rättvisare, grönare och stabilare ekonomi. PP (den engelska och den svenska) är samtidigt delar av International Movement for Monetary Reform (IMMR) som finns i 26 länder.
PP menar att orsaken till många sociala, ekonomiska och miljömässiga problem är att våra pengar skapas av affärsbanker i samband med långivning vilket mest gynnar de redan välbärgade och bankerna själva.
”Vi vill att pengar ska ges ut utan koppling till lån av en demokratisk och transparent myndighet som Riksbanken så att de blir ett betalningsmedel som verkar i allmänhetens intresse i stället för att gynna ett litet fåtal”. (citat från hemsidan)
Vad bör göras?
För att hantera de sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi står inför idag måste penningsystemet reformeras så att Riksbanken ger ut alla pengar och att bankerna bara förmedlar pengar mellan låntagare och långivare.
Riksbanken ger ut nya pengar direkt till medborgarna eller till statsbudgeten och kan på så vis stimulera efterfrågan och inflationen mycket effektivare än idag. Eftersom alla pengar nu ligger på konton hos Riksbanken, är betalsystemet säkrat och staten behöver inte skydda bankerna.
Bankerna blir vanliga företag som kan gå i konkurs när de inte klarar konkurrensen, vilket gör att de inte längre kan göra några övervinster.
Reformen genomförs stegvis med bibehållen och successivt ökande finansiell stabilitet genom alla stegen. Första steget är Riksbankens förslag till e-krona – som omfattas av seignoraget – vilket då medför att RB kan skapa pengar själv och bli oberoende av vinstdrivande jättebolag som Blackrock.
Vi avslutar detta nummer med en uppmaning från Pengarnas pris redaktion:
De personer som sitter i Riksbankens direktion, liksom de politiker som sitter i regering och riksdag kan – genom sitt röstande – påverka framtiden fundamentalt. Vi övriga, gräsrötter, kan göra vårt genom aktioner, namninsamlingar, demonstrationer… Var kreativ, ta ställning i denna prekära tid!
