BNP – alla pratar om det – varför?
BNP (bruttonational produkten) påstås och förväntas mäta ”utveckling”, som i sin tur likställs med framgång för ett land. BNP är alltså ett enkelt siffermått som förmodas täcka alla aspekter av samhällslivet.
Att ett enda mått skulle klara av det är en väl omhuldad myt. I verkligheten mäter BNP endast krontal eller penningmängd. Det är ett kvantitativt mått som mäter värdet av alla transaktioner (byten av varor och tjänster) inom ett land under ett år. Här räknas både gott och ont in. Absurt nog ökar stora katastrofer BNP eftersom städning och lagning efteråt kostar pengar. BNP förväntas växa år från år vilket medför ökat resursuttag, ökad produktion, ökad konsumtion, ökad energianvändning och ökad avfallsmängd. Idén om en evigt ökande tillväxt går på tvärs emot jordens sätt att fungera – naturlagarna. Alltså måste BNP bort som mål och värdemätare för samhällsekonomin. Behöver vi något annat mått i stället? Ja, det är självklart så att beslutsfattare inom regering, regioner och kommuner, liksom företags styrelser, behöver ha koll på hur det står till med verksamheterna och behoven. Så gör de redan idag utan någon direkt koppling till det nationella måttet BNP. Det viktiga är att det inte är pengar som ska räknas utan naturtillgångar; vatten, odlingsjord, människor, kunskaper, förmågor och behov. Vad hjälper det om det finns siffror som kallas pengar i överflöd (vilket det ju gör) när fisken är död och stormarna rasar så att taken lyfter? Det finns statistik att luta sig emot, vilket man gjorde innan BNP togs i bruk på 1950-talet. Det finns svensk statistik, EU-statistik, FN-statistik etc. Nya globala mätinstrument är till exempel Happy Planet Index som jämför hur olika länders invånare mår i förhållande till varandra – det finns många fler som jag just nu inte kommer på. Jag tänker på min mamma. Hon skulle sagt att BNP är en ”Tulipanaros”, något som samtiden uppfattar som genialt men som egentligen är något konstgjort som inte fungerar.
