Påverka kommunens planering

Vår vision om Hofors

Vårt framtida Hofors är robust och resilient – det har en förmåga att stå emot de kriser som vi ser hotar framöver. Det må vara klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, stopp för importerad mat på grund av torka eller andra väderfenomen, kollaps av elsystem och andra viktiga system som slås ut, interna eller externa flyktingströmmar. I vårt Hofors har vi förutseende politiker och andra medborgare som har skapat en stark lokal ekonomi och matförsörjning, har inventerat de unika resurser som finns i vårt område, har båda B-, C- och D-planer för olika framtida scenarior. I vårt Hofors kan alla bidra med sina unika kunskaper, alla behövs och alla är medvetna om de faror som kan komma.

I vårt framtida Hofors är vi beroende av alla medborgares initiativförmåga och kreativitet, vilket bland annat innebär att de estetiska ämnena i skolan prioriteras. Rob Hopkins bok From What Is to What If visar många exempel på hur det går att öka vår föreställningsförmåga och därigenom möjligheten att övervinna de svåra kriser som vi har framför oss.

I vårt framtida Hofors tas alla beslut med sikte på kommande generationer. I våra beslutande organ finns alltid representanter för kommande generationer med – och likt Wales har vi skapat ett styrande dokument – ett Well-being of Future Generations Act – som säkerställer att beslut som fattas gynnar våra barn och barnbarn och alla kommande generationer efter dem.

Vårt framtida Hofors ligger i framkant när det gäller hållbarhet – både när det gäller miljön och det sociala. Hjärta Hofors fortsätter att visa sin goda sida – vi har ett inkluderande samhälle där alla behövs och alla är med och där vårt ekologiska fotavtryck är minsta möjliga.

Ta fasta på målen och utnyttja Hofors fördelar

Allt börjar med vad vi gör med och på marken. Översiktsplanen måste sikta in sig på de nationella miljömålen, Agenda 2030-målen och regeringens visioner och planer. I dessa mål finns även varningar: om resurser, om matjordens degradering, om väderfenomen, om ras i det ekonomiska systemet efter covid.

Strategin borde vara att bli drivande i utvecklingen av den cirkulära, robusta kommunen – i stället för att förhala de förändringar som krävs. En gång i tiden var Hofors först i flera områden: till exempel genom ASEA:s elverk och Volvos etablering. Hofors är fortfarande i framkant i dag när det gäller stål. Men – det är dags att inse att i framtiden gäller bioekonomi, tillsammans med en cirkulär ekonomi av metaller och varor som idag i stora delar slängs via olika avfallstjänster.

En del av robustheten och resiliensen är att folk i en kommun tar hand om varandra. Hofors har ett bra försprång: folk är otroligt vänliga. När det gäller markplanering borde kommunen ta höjd för detta genom att till exempel se till att det finns platser att umgås och möjligheter att arrangera kulturevenemang.

Texten nedan förklarar i stora drag hur översiktsplanen borde formuleras för att stämma in med målen. Vi är medvetna om att vi har gått längre än det som en översiktsplan skall innehålla, men vi vill förmedla en vision och en överblick.

Fasa ut fossila bränslen

Fossilfrihet, noll nettoutsläpp 2045.  

Sveriges största utsläppskälla är personbilsanvändningen. Denna drivs delvis på grund av brist på närhet mellan bostad–arbetsplats–service. Invånare överallt utom i Hofors centralort tvingas att vara bilburna. Så hur kan närheten öka fram till 2045? Det är en central fråga.

Förslag för Hofors:

Cykel och buss. Flexibel kollektivtrafik och möjlighet att cykla säkert är avgörande för att människor ska byta bilen mot mer miljövänliga alternativ. När det gäller markanvändning bör det finnas gång- och cykelvägar och möjlighet att ta buss/eltaxi den sista biten. Ett sista kilometer-tänk underlättar planeringen. Planera in en distributionsservice från Hofors och Torsåker med elfordon. Kanske eltaxi eller minibuss på anrop.

Livsmedel nära. Utse mark för så kallade mini-affärer inom gångavstånd. I Robertsholm skulle det till exempel räcka med en. Boxar ska finnas i dessa affärer för till exempel paketutlämning, systembolag, apotek och liknande. Det minskar transport behov och utsläpp från transporten.

Shoppingturer. All service finns inte i Hofors – underlätta för människor att handla i närliggande orter med elbuss. Se hur Borlänge har gjort: Köpcentret ligger nära tågstationen och Ikea bjuder på tågresan. Kanske ett regionalt samarbete kring detta?

Egen el. Med elfordon kommer behov av en ökad energiproduktion och distribution. Kanske solceller på varje tak, vindkraft och även vattenkraft. Markfrågan borde inkluera laddstolpar.

Energianvändning. Med ett ökad behov av elanvändning borde kommunen se över och reducera energianvändningen i sina egna lokaler så gått det går. Använd gärna lokala entreprenörer. Längre ned i detta förslag finns idéer om etablering av nya typer av tjänster som diversifierar näringslivet. Att skapa en marknad för tjänster som gör hus gröna och energipositiva borde prioriteras.

Ökad matsäkerhet

Strategi livsmedelssäkerhet. Mycket av maten är inte lokalt producerad. Matsäkerhet innebär en robust produktion och distribution som kan hantera

• en stor ekonomisk kris
• väderfenomen
• stopp i långa leverantörskedjor, som till exempel om Suez-kanalen blir blockerad

För Hofors:

Skapa ett kommunalt matråd med representanter från olika håll, producenter och konsumenter, samt kommunen, som arbetar med matsäkerhetsplanering. Samarbete med andra liknande grupper i regionen, för erfarenhetsutbyte.

Inventering av samtliga småskaliga producenter och åkermark med uppskalningsmöjligheter. Lärdom från Haga Trädgård om året-runtproduktion och på denna lärdom planera utbyggnad.

Samtliga tomter som står tomma inom planerat område ska undersökas och planteras med ätbara växter, nötter, frukter. Ta hjälp av till exempel Philipp Weiss och Annevi Sjöberg i Stjärnsund, de skrev Skogsträdgårdsboken, som blev årets trädgårdsbok 2018, och har mycket kunskap om trådgårdsplanering och robusta plantor som klarar vårt klimat.

Varför inte inventera invånares, kommunens och andras gräsmattor? De skulle kunna tas i bruk till exempel som en del av mini-handelsträdgårdar. Säkert skulle många, både äldre och yngre, tycka att det var roligt att upplåta en del av sin villaträdgård till handelsträdgårdsmästare som kom och odlade mat. Win-win då äldre slipper klippa gräs. På köpet skulle den biologiska mångfalden öka – gräsmattor är monokulturer och villaträdgårdar är en stor möjlig resurs att skapa mer biodiversitet genom att odla en mångfald grödor. Odling är dessutom en kolsänka.

Uppmuntra kommuninvånare att odla på befintliga gröna ytor, både i den egna trädgården, men också genom att upplåta mark i bostadsområden.

Biobaserad ekonomi (ref:Agenda 2030, regeringens strategier mm.)

Hofors kommun borde satsa hårt för att stimulera affärsverksamheter som bygger på bioekonomi – till exempel produktion med biomaterial istället för plast, mer byggmaterial av naturliga råvaror och givetvis matproduktion och förädling. Hofors har goda förutsättningar – med bland annat vattendrag, skogar och natur och medborgarnas entreprenörsanda – att, med rätt stimulans, kunna börja omställningen mot den biobaserade ekonomin. Det nya planerade området längs Torsåkersvägen strax söder om Hofors skulle till exempel kunna husera ett kluster och center som hjälper bioekonomientreprenörer att komma  igång.

Fosfor. Bönderna i området betalar kring 20 kronor per kilo för fosfor som importeras från Västsahara, fosfor som via våra toaletter hamnar i det kommunala avloppssystemet och endast orsakar kostnader. För vattenverken kostar det upp till 12000 kronor per kilo att rena avloppet från fosfor, enligt källor inom Svensk Vatten. Och den omhändertagna fosforn säljs inte, utan deponeras. 

Detta är ett stort feltänk som få kommuner har vågat ta itu med, men det är samtidigt en enorm möjlighet. KTH har tillsammans med Teknikmarknad AB tagit fram skrifter om hur en fosforneutral kommun kan skapas.

Hofors har en möjlighet att bli både fosfor- och kväveneutralt, med 100 procent återvinning av näringsämnena.

Skogen: En välvuxen skog tar upp mycket mer koldioxid än ett kalhygge, som är en enorm kolkälla under lång tid efter en avverkning. Med den korta tid som vi har på oss för att stoppa koldioxidutsläppen borde vi låta skogen stå och bedriva ett betydligt mer skonsamt skogsbruk. På köpet skyddas den biologiska mångfalden. 

Hofors kommun borde sikta på att öka det totala koldioxidupptaget för att senast 2045 och framåt kunna ha minusutsläpp. En någorlunda enkel kalkyl borde visa hur mycket koldioxid som tas upp av marken i kommunen, och hur den och tillväxten påverkas av avverkning och återväxt. 

Skogen borde inte användas till kortlivade produkter som snabbt bidrar till nya koldioxidutsläpp. Det finns andra snabbt växande arter som kan användas till de kortlivade produkterna (som förstås ska återvinnas maximalt), till exempel hampa.

Biologisk mångfald. Vi har de senaste årtiondena sett en katastrofalt snabb minskning av antalet arter, både bland växter och djur. Skogen har i miljoner år utvecklat ett system för att skapa balans, något som vi människor borde studera och lära oss av. Med naturens – trädens – hjälp renas vatten och luft, stoppas erosion och regn skapas. Alla små insekter och kryp bidrar till att vi får mat att äta – var tredje tugga är beroende av pollinerande insekter. Utan insekterna tystnar även fåglarna. Vad vore en försommarmorgon utan fåglarnas kvitter? Hofors kommun borde göra sitt yttersta för att öka den biologiska mångfalden. 

Medborgarperspektivet först

Kommuner kan genom sin egen upphandling visa vägen för egna och andra näraliggande organisationer.
Vi föreslår Preston-modellen, läs mer på Preston kommunens hemsida (https://www.preston.gov.uk/article/1335/What-is-Community-Wealth-Building-), där kommunen tillsammans med en så kallad ankarinstitution upphandlar på ett sätt som gynnar miljön, hållbar utveckling, skapar jobb hos lokala entreprenörer med mera. Alltså att upphandla hållbart lokalt för att skapa jobb lokalt och därmed förbättra miljön och ekonomin i kommunen.  Kommunen bör sträva efter att ha en så stor andel lokalt producerade livsmedel med låg negativ och hög positiv miljöpåverkan som möjligt i kommunala verksamheter och i livsmedelsbutikerna. Lokalodlarnas marker borde ingå i matsäkerhetsstrategin och räknas som kolsänka i kommunens koldioxidbudget.

Kommunägda bostads- och fastighetsbolag borde visa vägen genom att erbjuda reparationstjänster och återbruk. Det skapar möjligheter för nya verksamheter, som reparerar för kommunens eget behov, att etablera sig och detta kan i sin tur driva fram kapaciteten hos fler lokala entreprenörer av reparationstjänster.

Att anamma cirkulär ekonomi fullt ut. Det betyder att de viktigaste “cirklarna” i kommunen betjänar medborgarna tillräckligt bra utan att göra negativa avtryck på miljön.

Kärncirklarna är: 

Maten: jord till bord till jord.

Vatten: regn till kran till sjö.
Byggmaterial: skog till timmer till hus till skog. 

För bostadsbyggande: en återanvändning av byggmaterial från hus till hus. 

Och i centrumet: det cirkulära hemmet. Vi har börjat göra om vårt hus till de cirkulära.

Referenser

Regeringens strategi för cirkulär ekonomi
Agenda 2030 (SDG)
Teknikmarknaden – den fosfor-och kväveneutral kommunen

Cirkulära hemmet
Preston modellen
Sveriges miljömål
Sveriges väg mot bioekonomi
Rob Hopkins bok From What Is to What If